mulrikmunthernovell

Min röst darrade när jag tillslut fick ur mig orden.

- Det är klart vi gör, Ulrik kramade om min hand hårdare och pussade mig lätt på kinden. Jag pustade ut och kramade om hans hand, han fick mig att känna mig lugn efter allt som hänt.

- Ursäkta om jag stör, en sköterska knackade på och öppnade dörren lite.

- Kom in, jag kramade om Ulriks hand hårdare och försökte le så gott det gick. Hon höll något i sin hand och nickade mot Ulrik som om dem var kompisar. Hon sträckte fram påsen och Ulrik tog emot.

- Det är dina tabletter, du ska ta 10 om dagen och ta det lugnt. Du får komma tillbaka om 1 månad så undersöker vi, taxin kommer och hämtar er om 10 minuter, hon kollade på min förvånade blick, nickade och gick sen ut. Ulrik reste sig och började packa ihop dem saker jag hade med mig, en liten väska och väskan jag haft hoss Ulrik. Jag ställde mig upp, gick mot Ulrik och ställde migg bakom honom, jag la försiktigt armarna runt honom bakifrån och la huvudet mot hans rygg. Ulrik tog min hand och vände sig om.

- Tack, viskade jag och kollade på honom. Han log och lyfte upp mig, han la mig över axeln och snurrade runt. Jag skrattade till och kände hur värmen steg inom mig. Jag skrattade och bara njöt över hur lycklig jag var. Efter en stund kastade Ulrik sig själv och mig på sängen, jag hamnade ovanpå honom nära, nära hans anstikte. Ulrik var röd i anstiktet och log brett. Jag kysste honom länge på munnen och la mig på honom.

- Nej, nu måste vi gå till taxin, Ulrik höll om mig och log brett. Jag kramade om honom och reste mig sen upp, jag tog tag i hans hand och drog ut honom.

- Kom nu, sölkorv, jag log och drog lite extra i hans hand. Vi gick hand i hand längs korridoren och kom tillslut fram till utgången. Jag vinkade till tjejen som satt där och hon log som svar.

- Heejsan, är det inte Ulrik Munther? En tjej som stod vid en taxi kom fram och kramade om Ulrik, jag släppte hans hand och började gå mot taxin. Ulrik sprang efter mig och tog tag i min hand.

- Väntar du inte? Han kollade på mig och kysste mig lätt på pannan. Jag kollade på honom och log, älskade Ulrik. Han öppnade taxi dörren och jag hoppade in, jag satte mig i mitten så att jag skulle få sitta nära Ulrik. Han hoppade in efter mig och la genast sitt huvud mot min axel. Jag drog handen genom hans hår och log smått för mig själv.

- Vart ska ni då? Tjejen som kramat om Ulrik var vår chafför och tittade bak på oss.

- Eh... var det ända jag fick fram, jag kollade på Ulrik som öppnat munnen för att säga något men stängde den tillslut.

- Vi ska till Skandium hotel, Ulrik log mot tjejen och drog sen handen längs mitt ben. Tjejen satte sig tillrätta och började köra.

- Vad ska vi göra där? Jag kollade förvånat på Ulrik och kramade om hans hand.

- Du ska ta det lugnt och vila, Ulrik strök sin hand längs min kind och log. Jag kramade om honom och la huvudet mot hans axel. Jag blundade medan Ulrik strök sin hand längs min arm och jag andades långsamt.

- Juno, vi är framme. Ulrik lutade sig mot mitt öra och viskade lågt. Jag gnuggade mig i ögonen och fick se Ulrik framför mig. Chafffören som kört oss stod bakom Ulrik och höll fram ett papper. Jag reste mig upp och kramade långsamt om Ulrik.

- Skulle du kunna signera? Hon gav Ulrik lappen och log brett mot honom.

- Det är klart! Ulrik log och skrev snabbt på, han gav henne 200 kronor för taxi resan och tog tag i min hand och väskan. Vi började gå in mot ingången och jag blev nervös, varför visste jag inte men hela magen drog ihop sig och det pirrade så sjukt mycket.

- Sätt dig här, jag kommer snart! Ulrik pussade mig på kinden och pekade på en av sofforna. Jag satte mig ner och tog mig snabbt om magen. Jag såg Ulrik gå fram till kassan och börja prata, jag log och fortsatte följa honom med blicken. Han kom snabbt tillbaka med en nyckel i handen, han sträckte ut handen och jag reste mig upp.

- Hur är det? Ulrik la handen om min midja och plockade upp min väska än en gång.

- Jag vet inte, ont i magen, jag kollade på Ulrik och tryckte på hissknappen. Ulrik gick in i hissen och ställde ner väskan.

- Kom hit, Ulrik sträckte ut händerna och jag la dem i Ulriks händer och han drog mig närmare. Jag la huvudet mot hans axel och blundade. Han strök handen mot min rygg och la sitt huvud mot mitt. Jag tittade upp och möttes av Ulriks vackra ögon, han log och strök bort en hårslinga från mitt ansikte. Det plingade till och jag vaknade från drömvärlden, jag gick ut med Ulrik hack i häl.

- Vilket nummer? Jag vände mig och och fick Ulriks näsa en milimeterr från mitt ansikte, nu gick det inte att motstå, jag la handen om hans nacke och tryckte mina läppar mot honoms, jag väntade på att han skulle neka den och trycka sig emot men det gjorde han inte. Tillslut var det jag som släppte hans läppar och mötte hans gnistrande ögon.

- Det är nästa dörr, Ulrik tog min hand och log brett. Jag kramade om den och följde efter. 

- Damerna först, Ulrik låste upp och öppnade snabbt dörren. Han pekade in mot rummet och följde snabbt efter mig när jag gått in.

- Oh, herre gud! Hur har du råd med detta? Jag gapade över den syn jag fått, det var en bred dubbelsäng med rosor på överkastet, en buddelpool i badrummet och en stor platt-tv.

- Jo, du vet! Ulrik stoppade och la infrån sig väskan. Jag hoppade ner på sängen och Ulrik kom tätt efter mig.

- Berätta.. Jag kollade på honom och försökte göra "hundvalps minen" men började fnittra istället.

- Jag ringde mamma när du sov och berättade vad som har hänt dig. Hon ringde genast och bokade detta rum och sa att vi skulle vara ensamna. Att du behövde någon som stöttade dig, Ulrik kollade på mig och la sig på rygg. Jag la mig på hans arm och vände huvudet mot honom.

- Men nej! Din mamma kan inte betala allt det här, jag kollade på honom och pekade runt i rummet. Ulrik smålog åt mig och pussade mig på pannan.

- Men du behöver det här, Ulrik strök handen mot min kind och kollade oroligt på mig.

- Jag mår bra, jag kände hur tårarna kom ut när jag sa att  jag mådde bra. Jag vet inte hur jag mådde, jag hade en tumör en sån som mamma dött av, min pappa kände inte igen mig, Ulriks mamma betalade en jättesvit som kostat minst 10 000 och jag förstörde för Ulriks kariär. Ulrik torkade bort en av alla mina tårar och la hälften av sig över mig. Han kollade på mig där jag låg och grät, men han sa inget. Jag strök Ulriks kind med min blöta hand och försökte le.

- Du behöver inte försöka, visa mig hur du mår istället, Ulrik kramade om mig och fortsatte följa min blick. Jag kollade mig runt i rummet och sen tillbaka till Ulrik. Visst hade hans mamma rätt, jag behövde det här mer än allt annat just nu, men vad ville Ulrik? Var han med mig bara för att han måste?

- Vill du verkligen vara här? Efter en lång stund, torkade jag mina tårar ochh satte mig upp.

- Det är klart, varför frågar du ens? Ulrik la huvudet i mitt knä och kollade upp på mig. Jag visste inte vad jag skulle svara så jag valde att vara tyst. Jag strök med mitt pekfinger över hans ansikte men kollade hela tiden in i hans ögon. 

- Är du hungrig? Ulrik reste sig upp och kollade på klockan.

- Nej, inte så, jag kollade också på klockan, redan 20:15. jag hade inte ätit något på hela dagen men var ändå inte hungrig.

- Ska jag gå ner och köpa något? Det ligger en affär ganska så nära här, Ulrik kollade på mig och ställde sig upp.

- Du behöver inte köpa något till mig, men gå du, jag kollade på honom när han rotade runt i sin jacka och satte på sig sin keps.

- Jag kommer snart, jag lovar, Ulrik pussade mig snabbt på munnen och var sen utom synhåll. Jag satt stilla en stund och bara njöt över kyssen. Efter en stund kände jag min mage som kurrade och bestämde mig för att bada. Göra något och försöka tänka på att jag var hungrig. Jag reste mig upp och rotade igenom min väska, längst ner låg Ulriks mammas bikini. Jag hade glömt att lämna tillbaka den. Jag tog den i handen och gick in till badrummet. Det var gigantiskt, det fanns både dusch, bubbelpool, 2 handfat och en toalett. Jag drog av mig mina shorts och linnet, satte bikinin över min bh och knöt den bakom ryggen. Sen bytte jag snabbt om till bikini trosorna och började hälla upp vattnet. Det fylldes fort och jag hoppade i, det varma vattnet hettade till mot min hud och jag började genast slappna av. Jag lutade huvudet mot en kudde och blundade, värmen kom längre in och jag blev mer och mer avslappnad. Jag hörde en dörr som smällde igen och öppnade ögonen.

- Hemm, Ulrik kom in i badrummet och blev tyst. Han höll i en matkasse och gapade stort åt mig.

- Vad är det? Jag log och kollade på honom jag med. Ulrik ställde ner matkassen och drog av sig tröjan, han hoppade i vattnet efter att han snabbt bytt om till badbyxor och tog min hand. Han satte sig först med ett stort mellanrum.

- Hur är det? Jag flyttade närmare och kollade undrande på Ulrik som satt tyst hela tiden.

- Va? Ulrik kollade förvånat på mig med ett litet smyg leende.

- Mår du bra? Jag kollade på honom och lutade huvudet närmare honom.

- Fantastiskt, Ulrik kollade på mig och la huvudet på min axel. Vi satt tysta och bara kramades.

- Var inte du hungrig? Efter en lång stund bröt jag tystnaden och log mot honom.

- Oj, juste! Sluta själa mig hela tiden, Juno! Ulrik log och ställde sig upp i poolen. Jag skrattade till och ställde mig bakom honom, jag la armarna runt honom och kysste honom i nacken. Han vände sig om och kramade om mig, länge. Jag ville aldrig släppa taget, nu var jag trygg, jag var säker och jag var glad.

-Maten, jag viskade i honoms öra och log sen ett småleende när han kollade på mig. Han släppte och gick upp ur poolen. Han tog den största handduken och sträckte ut händerna. Jag gick in i hans famn och Ulrik stängde armarna runt mig. Han drog armarna upp och ner längs min rygg för att torka mig men jag blev mest varm inuti. Jag lutade huvudet mot hans axel och han pussade mig på huvudet och lät handduken falla ner till golvet. Jag struntade i det och fortsatte njuta av värmen han gav mig. Ulrik tog sin hand under min hacka och lyfte försiktigt på den, jag kollade upp och han log och kollade på min med sina tindrande ögon.

- Älskade du, lämna mig aldrig, Ulrik kramade om mig och släppte mig sen för att gå och byta om. Jag stod kvar  på samma ställe i minst tio minuter och sa orden tyst för mig själv. Det var första gången någon sa något sånt vacker till mig, inte ens mamma hade sagt något vackrare. Han menade alltså allt han sa, det kunde jag veta för jag såg glittret i hans ögon och kände det inom mig. Jag kommer klara det här, VI kommer klara det här.

- Har du sommnat? Ulrik la sina händer på mina axlar och kollade på mig. Jag skakade till och log lite smått som svar. Jag tog en handduk och lindade om håret, gick ut till sovrummet och rotade runt i min väska. Jag hade inte mycket kvar som var rent, det mesta hade jag haft när jag bodde hos Ulrik. Jag tog tillslut ett par mjuka shorts och ett linne som jag snabbt bytte om till. Ulrik satte sig på sängen med matpåsen framför sig.

- Vill du ha något? Ulrik pekade på påsen och kollade sen på mig. Jag gick fram och satte mig bredvid honom, kollade ner i påsen och sen på honom. Ulrik höll en klase vindruvor i handen och stoppade i sig en i taget.

- Är det din middag? Jag kollade förvånat på Ulrik och reste mig sen uppp, tog påse och gick till den lilla köks delen som fanns i slutet av rummet. Han hade inte köpt mycket men det fick duga, ett paket pasta, en lök och lite kykling bitar fick bli vår middag. Jag kokade upp pastan och stekte snabbt resten av maten.

- Vad gott det luktar, Ulrik stod bakom mig och kollade på maten genom min axel. Han la händerna runt min midja och andades in i min nacke.

- Sluta nu, om du vill ha någon mat, jag vände mig om och mötte hans fantastiska ansikte. Det gick knappt att titta på  honom utan att det pirrade till av lycka i hela kroppen. Ulrik släppte mig inte utan lät sina händer slappna av runt min midja och sen stå stilla och kolla på mig när jag skölde av det sista stekpannan. Jag la upp allt på en stor tallrik och ställde den på soffbordet. Ulrik hämtade två gafflar och satte sig bredvid mig.

- Mmm, vad gott! Ulrik log åt mig med munnen full av pasta. Även då var han det sötaste jag sett. Han tog upp tallriken i sitt knä, lindade upp lagom mycket pasta runt sin gaffel och stoppade in i min mun. Jag tuggade långsamt och log mot honom. Vi satt tysta och åt av den lilla middag vi fått, klockan var mer än tolv då Ulrik ställde sig och diskade av tallriken. Jag gick och la mig i sängen, lutade mig ner och la huvudet på kudden. Jag följde Ulrik med blicken när han kom närmre mig. Jag log men satt mig inte upp, krafterna orkade inte. Jag var så trött och det var nog Ulrik med för han la sig bredvid mig och gäspade stort.

- Vet du? Jag la mig på sidan så jag kunde se Ulriks ögon. Ulrik gjorde likadant och vi låg nära varandra. Jag sa inget mer utan lutade bara huvudet närmare honom och blundade. Ulriks andetag blev lugnare och långsamare, jag kom in i samma rytm och somnade.

 

Min kropp började långsamt lugna ner sig och känna Ulriks puls. Jag andades i samma takt som honom men skakade till några gånger, min kropp gjorde fortfarande ont men det hade lugnat sig. Vi hade legat bredvid varandera på sjukhussängen i flera timmar, vi hade inte sagt någonting bara kramat om varandra och jag har försökt sluta gråta.

- Hur mår du? Ulriks röst var mjuk, lugn och len. Jag kände hur det pirrade till i kroppen men försökte tränga bort det.

- Bättre, Jag fick fram en viskning och hörde hur mesigt det lät. Ulrik placerade en hårslinga mot mitt öra och drog sen sin hand mjukt över min kind. Han var varm och gav mig pirrningar så fort han rörde mig.

- Vill du ha något att äta? Ulrik satte sig upp och kollade in i mina ögon, han log och släppte min hand.

- Gärna, men jag vill inte att du ska gå, än en gång lät det så fel men jag struntade i det och log bara mot honom.

- Jag blir borta i max 10 minuter, Han reste sig upp och satte på sig sin keps som ramlat av när han kommit in till mig.

- Okej, jag log mot honom och blev varm i kroppen när han log tillbaka. Jag ÄR kär i Ulrik, Jens Ulrik Munther. Jag har alltid varit kär i "kändisen" Ulrik men när man lär känna honom blir det bara bättre, han är fantastisk även fast han som alla andra har små brister. Jag skulle inte kunna tänka mig att någon annan som "pojkvän".

- Tillbaka, har du saknat mig? Ulrik kom in genom dörren med 2 frallor i handen. Jag vaknade ur mitt tänkade och log.

- Det är klart, jag lipade mot honom och satte mig upp i sängen. Ulrik gav mig en fralla och satte sig sen på en stol bredvid sängen.

- Hur är det med benet föresten? Ulrik kollade oroligt på mig.

- Det är bra, tror jag iallafall, jag tog en tugga av mackan och kollade på honom där han satt och tuggade i sig sin macka.

- Dem ska kolla på benet idag och sen får jag nog åka härifrån, jag kollade ner på mina ben, ville inte möta hans blick.

- Va bra, hoppas det inte är något. Vart ska du sen då? Ulrik log först en ändrade sig snabbt till sin allvarliga sida.

- Jag vet inte, jag tittade upp och mötte hans blick iallafall. Han kollade in i mina ögon, hans fantastiskt fina ögon som bara glodde på mig. Vi sa inget mer, satt och åt av frallorna tills en sjuksköterska kom och hämtade mig för undersökning.

- Får Ulrik följa med? Jag kollade först på sköterskan och sen på Ulrik.

- Tyvärr, ingen annan än passienten och läkare, hon kollade på mig och log mot Ulrik.

- Jag väntar här, jag lovar! Ulrik gick fram till mig och kramade om mig.

- Tack! Jag log och pussade honom lätt på kinden. Sköterskan drog snabbt ut mig och in i ett vitt rum. Där stod en man i 50 års ålder och log mot mig. Jag lutade mig bakåt och blundade. Ett stick kom i armen och det blev svart.

- Sådär, den 50 åriga mannens röst hördes och hans ansikte kom upp när jag blickat några gånger för att få igång kroppen. Sköterskan puttade iväg mig till mitt rum, det var tomt. Jag hämtade efter andan, greps av panik. Han hade lovat att vara där när jag kom.

- Vi får resultaten senare idag, Sköterskan tittade på mig en gång och gick sedan. Jag drog upp benen mot mig och kurade ihop mig till en lite boll. Jag låg på sängen och grät, hur kunde han göra såhär mot mig?

- Ulrik var är du? jag hämtade andan än en gång och viskade ut i tomma intet.

- Här, jag kände en hand på min axel och vände mig snabbt om. Där stod han med en bukett, ett kort och en godispåse. Han satte sig bredvid mig och kramade om mig läänge.

- Fan för dig, Ulrik, jag kramade om honom och kände hur klumpen sakta smälte.

- Förlåt, men trodde du behövde detta, Ulrik släppte mig och ställde fram sakerna han handlat.

- Haha, tack så mycket, jag skrattade till och log stort. Ulrik kramade om mig och jag kände värmen han förde vidare till mig. Jag släppte honom lätt och kollade vad som fanns i godispåsen, det var geléhjärtan, hallon, chokladbitar och massor med annat. Jag tog ett hjärta och gav det sen till Ulrik,

- Det här är mitt hjärta som du tagit, jag lutade mig och la huvudet i hans knä. Ulrik tog påsen och rotade runt i den.

- Det här är mitt hjärta som du tagit, han höll fram en geléråtta och skrattade.

- Tack, jag åt upp godisen och tog hans hand. Jag höll den framför mig och undersökte den noga.

- Hittar du något kul? Ulrik log mot mig och skrattade till. Jag tog bort hans hand och kollade rakt in i hans ögon.

- Nu gör jag, jag reste mig upp och kramade om honom, mjukt och länge. Jag la min arm och hans nacke och kysste honom lätt på munen. Han sa inte emot utan kysste mig tillbaka. Ulrik släppte mig löst och tittade in i mina ögon, han log och la sig ner. Jag log tillbaka och la mig ner på hans arm.

- Jag har gillat dig sen första ögon-kontakten vi fick hemma hos dig, Ulrik pratade lågt och pillade med mina fingrar.

- Jag har gillat dig hela tiden, men har tvingat mig att säga nej, jag kollade runt i rummet och slöt mina fingrar runt hans hand. Sen sa vi inget mer, bara låg och myste på sängen. Ibland släppte vi taget men oftast höll vi varandra i handen eller kramades. Nu, nu mår jag bra.

- Dags att få reda på resultatet, sköterskan öppnade dörren och kollade mot oss.

- Jahapp, Ulrik tog min hand och satte sig upp. Jag satte mig upp och ställde mig på benen. Sköterskan började gå och jag och Ulrik kom efter. Jag tittade på honom och ha log som svar. Vi satte oss på två stolar i ett litet kontor, det fanns inte mycket att kolla på så jag beslöt mig för att kolla ner på våra händer som var ihop limmade.

- Jaha, läkaren som kollat mig satte på sin glasögonen och kollade på oss.

- Vad är det som hänt? Ulrik kollade frågande på honom och kramade om min hand lite hårdare.

- Det finns en bra och en dålig sak, läkaren kollade på sin dator och sen tillbaka på Ulrik. Jag släppte inte blicken från våra händer utan "mm:ar" lite då och då.

- Och? Ulrik tar tag i min haka och lyfter upp mitt huvud. Han kollar på mig och kysser mig på kinden.

- Jag kan börja med att säga att det inte är några problem med benet men när vi rönkade dig hittade vi ett annat problem, han gjorde ett uppehåll och smuttade på ett glasvatten han hade bredvid sig. Jag kramade Ulriks hand hårdare och kände klumpen i bröstet. Ulrik strök sin hand mot min kind och kollade på mig.

- Så vad är det? Jag vågade tillslut säga något och kollade irriterat på läkaren.

- Du har en tumör i hjärnan, men den är liten så det går att bota, men du kommer känna dig trötta och vilse under den perioden, Läkaren tittade på mig och sen på Ulrik. Vad var det nu han sa? Har jag cancer? En tumör? Klumpen inom mig blev bara större och större och jag blev yr.

- Okej, när börjar ni? Vad ska vi göra? Ulrik lät lugn men orolig. Han kramade om min hand och jag lutade mig mot hans axel.

- Vi börjar så fort så möjligt, det Juno ska göra är att ta 10 tabletter om dagen, läkaren drack ur sitt glas och skrev sedan ner något på ett papper. Ulrik nickade och pussade mig på huvudet, jag visste inte vad jag skulle göra eller säga. Något  inom mig håller på at dö, Den kärlek jag nyss kände är borta, allt jag kände är borta. Vad kommer hända nu? Läkaren gav oss en lapp som Ulrik snabbt la i fickan sen reste han sig upp tog min hand och tackade läkaren. Vi gick tysta genom korridoren och kom sen fram till "vårt" rum. Jag slängde mig på mage på sängen.

- Älskade Juno, Ulrik la sig bredvid mig och strök med handen över min rygg. Klumpen jag hade inom mig är påväg att komma ut för jag började med att snyfta och sen kom forsen. Jag hade släppt Ulriks hand och låg och täckte mitt ansikte, som nog såg förjäkligt ut.

- Vi klarar det här, hörru? Efter flera timmar sa Ulrik äntligen något. Jag letade efter hans hand som snabbt la sig i min. Jag sa inget men jag tror Ulrik förståt att jag inombords ler.

- Vet du? Ulrik la sig på rygg igen och kramade om min hand. Jag vände mig om och kollade på den underbara skapelsen.

- Aa, jag la huvudet på hans axel och torkade den tår som kommit ner.

- Jag älskar dig, Ulrik log och strök sin hand från min kind, ner till axel, den snuddade vid min höft och la sig sen på min mage. Den stora klump jag haft inom mig, att jag skulle vara ensam var borta. Ulrik fick mig att få bra även om jag precis fått veta att jag har cancer. Jag log mot honom och kramade om hans hand. Ulrik pussade min kind och strök bort mitt hår från ansiktet.

- Jag älskar dig oxå, jag kollade på honom och kände pirret komma igen. Ulrik la sig på sidan och kollade på mig. Jag kände hur mina kinder blev hetare och rödare, jag strök handen genom hans hår och log ännu bredare.

- Vi klarar det här, visst gör vi?

 

Jag kollade en sista gång på dörren, Ulrik hade nu kommit ut. Han sprang efter mig, han nuddade min hand men jag slet mig loss. Mitt ben värkte men jag ökade ändå farten, smärtan av såret var inget emot den jag hade inom mig.

- Juno snälla, kan vi inte prata? Ulrik slet nu tag i min hand och drog mig närmare.

- Om vad? Jag slet mig än en gång fri och kikade nu efter vart bussenhållsplatsen låg. Ulrik stannade bakom mig, han sa ingenting bara stod och glodde. Jag tror han gav upp hoppet, var det inte så svårt? Det högg tag i mitt hjärta igen, så jag var inte så mycket värd? Jag såg nu bussen stanna in vid en stolpe, busshållsplatsen. Jag började småspringa, sket i smärtan som nu spred sig högre upp. Chaffören log mot mig när jag tillslut kommit på. Jag pustade ut och började rota i mina fickor.

- Någonstanns måste den ju vara,, jag små pratade med mig själv, väldigt stressad.

- Det är lugnt jag bjuder, chaffören log och pekade bakåt. Ett typiskt varsågod nu åker vi.

- Tack så jätte mycket, jag försökte låta så glad jag kunde och log tillbaka. Det var nästan tomt på bussen, jag gick långt bak och satte mig vid ett fönster. Äntligen kunde jag pusta ut. Men vart ska jag? Jag tog upp min mobil och kollade klockan 23:42. Jag kan inte ringa hem nu.

- If you wanna know, tonerna av soldiers blev allt högre i bussen, jag kollade mig runt och märkte att det var min mobil. *Ulle :D* lyste det upp på min skärm, jag tryckte snabbt på rödlur och stängde av den. Just nu orkade jag ingenting, jag vill bara krypa ner i min säng. Jag lutade huvudet mot fönsterruntan och titta ut. Vi åkte förbi havet, en kiosk och centrumet. Allt hade minnen från sig. Även fast "vi" inte hade varit där, det skrek Ulrik om allt jag tittade på.

- Nästa, Falkenberg.. Jag tittade mig om och ruskade på mig. Jag var "hemma". Klockan var nu mitt i natten, det var bäcksvart. Jag tryckte på stoppknappen, tog min väska och ställde mig vid dörren.

- Vart är hem? Jag satte mig på en bänk som fanns vid glasskiosken jag och pappa brukade gå till, eller vi hade gått dit när jag var typ 4. Jag tittade mig om och  insåg att jag inte kände igen mig, var ska jag? Jag tog tillslut upp min mobil, ignorerade alla missade samtal jag fått av Ulrik och ringde hem.

- Hallå? en bekant, trött röst hördes i luren.

- Pappa det är jag, kan du hämta mig? Det värkte i mitt ben och jag kände hur en klump i magen bildades.

- Muno? Kuno? Suno? Var är du? Pappa lät förvirad och sch:ade åt någon i bakgrunden. Jag la på och höll mig för magen, nu värkte det så sjuktmycket. Min pappa vet inte vad jag heter, han har troligen en ny tjej, min "kille" är dum och fattar inte vad han gjort, vad ska jag göra? Jag la mig ner på bänken och loggade in på facebook, min ända vän nu. Inget hade hänt, konstigt. Jag var vän med några få personer och dem flesta var munthers. Jag sökte på Ulrik Munther i sökrutan och tryckte mig fram till hans sida. *Finns det någon bättre än dig? Jag älskar dig!* Var den första kommentaren som stod på hans sida.

- DET ÄR INTE SANT! HAN ÄR EN IDIOT! Jag satte mig upp och skrek ut, jag bara skrek. Skrek av ilska, sorg och smärta, det kunde inte blivit värre. Jag loggade ut från facebook och la ifrån mig mobilen.

- Behöver du hjälp? En man i 40 år ålder satte sig på huk framför mig.

- Ja, var det ända jag fick fram.

- Vad vill du ha hjälp med? Hans blåa ögon undersökte mig från  topp till tå, hans blick stannade på mitt ben.

- Skjuss till sjukhus, jag visste inte vad dem på sjukhuset skulle kunna hjälpa till med men där var jag ensam och trygg. Manen lyfte upp mig och tog min väska i sin hand. Han satte ner mig i en svartbil, jag fick min väska i knät och kramade om den.

- Hej, föresten! Jag heter Mats, vad heter du? Mannen hoppade in och satte sig i förarsätet bredvid mig och log. Han gasade och körde i riktining mot sjukhuset.

- Juno, jag kollade ut mot vägen och kramade väskan hårdare.

- Är det någon du vill ringa? Mats svängde och nu såg man sjukhusskylten.

- Nej, jag gav bara korta svar för det var det ända jag orkade. Vi körde in i garaget och Mats öppnade min dörr. Utan att jag sagt något lyfte han mig och började gå in mot sjukhuset. Hans famn var mjuk och varm, jag la huvudet mot hans axel och blundade.

- Skulle vi få komma in direkt? Mats bröstkorg rörde sig och jag vaknade till.

- Ja, det här vägen, en främande röst hördes och vi följde efter henne. En dörr öppnades och vi steg in, Mats la försiktigt ner mig på sängen och satte sig på en stol bredvid mig.

- Så vad har hänt? Damen som visat oss in kollade på mig och tog tag i min väska. Hon ställde ner den på golvet och log mot mig.

- Allt, jag letade efter en hand att hålla i men ingen fanns. 

- Kan du förklara lite bättre? Sjuksköterskan kollade undrande på Mats och nickade mot mig.

- Jag har ramlat och gjort illa benet, mitt hjärta är krossat, jag mår illa, mer ville jag inte berätta och kramade om mig egen hand.

- Ska vi kolla på benet? Sköterskan lindade av mitt linne och börade trycka på ställen runt benet. Jag ryckte till varje gång och kände klumpen i magen växa. Hon tvättade av benet och strök mig över pannan.

- Ska vi ringa någon åt dig? Du kommer bli kvar här, Hon kollade på mig och gav mig en "mammablick".

- Jag messar min mamma sen, jag log mot henne och nickade.

- Va bra! Sköterskan nickade mot Mats och gick ut.

- Klarar du dig själv? Mats ströck min panna.

- Aa, tack så mycket! Jag log och kände värmen inom mig. Mats log tillbaka och gav mig en lapp, sen gick han och det blev tyst.

- Du måste ringa Ulrik, sa en röst inom mig.

- Varför? Han kommer väl bara skratta åt mig, Jag svarade mig själv med en arg blick och tog mig för magen. Tydligen bestämde rösten inom mig för jag tog upp min mobil och letade efter hans namn i kontaktlistan, Ulle :D. Jag tryckte på grönlur och det började pipa.

- Juno? Ulrik lät väldigt trött men ändå glad. Jag viste inte vad jag skulle säga, visste inte ens varför jag ringt.

- Aa, jag kände tårarna som forsade ner från mina kinder.

- Var är du? Hur mår du? Ulriks röst hamnade i min kropp och värmde hela mig.

- Skit, Sjukhus! Jag snyftade till och försökte slappna av. Jag skakade, snyftade. Hela jag exploderade.

- Vad gör du på sjukhuset? Ulrik lät jätteförvånad och snyftade till han med.

- Ont, kan inte slappna av, inget hjärta kvar. Jag huttrade till och stammade till.

- Jag kommer, sluta inte prata med mig, jag hörde att han rörde på sig och sen höll för mobilen.

- Jag vill inte att du ska komma, du behöver inte bry dig, Jag älskar dig, jag är rädd, snälla kom, mitt hjärta värker, jag behöver dig, du behöver inte mig, jag stammade ut allt jag hade inom mig och snyftade mellan varje mening. Ulrik sa ingenting han satt helt tyst, jag hörde en motor starta och blev tyst.

- Snälla säg något, Ulriks röst värmde mig och jag började viska samma saker igen. Jag skakade mer och mer, min mage knöt sig och jag vred och vände på mig. Jag hade släppte mobilen och låg nu och kramade om kudden. Jag hade ingen aning om vad klockan var eller om någon såg mig nu, men det gick inte att hjälpa. Jag kände klumpen i magen växa, jag blundade och började skrika.

- Allt kommer bli bra, En välbekant Ulrikröst hördes bakom mig, han ströck sin hand över min rygg och satt sen tyst. Jag slutade skrika och letade efter hans hand. Ulriks hand tog tag i mig och kramade försiktigt om mig. Vad skulle jag göra utan honom? Vad skulle jag vara?

 

 

 

Hejhej! Vad tycks om en till del? Var ganska länge sedan en kom, men först en kommentar...

 

Tja , precis läst alla dina inlägg och de du skrivit. Super bra! men kan du inte berätta lite om dig själv som författare. Hur gammal är du? bygger karaktären på dig själv osv? Blev sååå glad när jag fick denna kommentar, klart jag kan berätta lite om mig själv (finns inte så mycket).

 

 

Jag kände Ulriks läppar när dem nuddade mina, min kropp ville fortsätta, ta emot kyssen och bara kramas men mitt huvud sa något annat. Jag satte armarna mot hans bröst och tryckte löst ifrån mig.

- Hur är det? Ulrik släppte mig och la armarna ner mot sina sidor.

- Jag vet inte, jag vet ingenting längre, jag vände bort huvudet och tittade ut mot havet. Jag kände hur magen spände sig och klumpen i halsen började växa. Ulrik kramade om mig och torkade bort dem tårar som börjat blivit fler och fler.

- Kan du inte berätta vad som händer inom dig? Efter en lång paus var han tvungen att ställa frågan. Jag la huvudet mot hans axel och suckade.

- Jag vill så gärna vara med dig, jag vill att det ska var "vi". Sedan första gången jag träffade dig har jag känt mig lugn och avslappnad. Jag mår så bra, du är den ända som finns där för mig som ställer upp när som helst. Och nu när jag fått veta att du älskar mig är det svårt... jag tog en paus, strök bak håret och torkade en tår.

- Varför? Ulrik tog min hand och kollade oroligt på mig.

- Jag är rädd, kolla vad dina fans gjorde! Jag vill inte göra så du mister fans. Kommer du ha tid för mig isåfall? Om det blir vi? Eller blir du för upptagen av musiken? Frågorna bara sprutade ur mig, jag har haft dem inom mig så länge nu, har velat säga dem men inte vågat.

- Hur kan du göra så jag förlorar fans? För att du gör mig till den lyckligaste på jorden? Klart jag kommer ha tid för dig, jag kan ställa in konserter ifall du mår dåligt, du får väl följa med mig när vi reser. Jag blir inte för uppptagen med musiken, isåfall  är det bara ruska om mig så jag vaknar och ser vilken tur jag har. Ulrik log mot mig, det syntes att han menade det han sa.

- Okej, jag log och strök handen mot hans kind. Jag kände hur mitt hjärta slog dubbla slag, min mage exploderade nästan jag har aldrig varit såhär lycklig. Ulrik öppnade sin famn och jag la mig i den. Jag la huvudet på hans bröst och bara njöt, fanns det något bättre än att vara i hans famn? Tiden stod helt stilla där vi var, sittandes längst ut på bryggan och bara kramades. 

- Men vem har vi här? Jag satte mig snabbt upp och vände mig om, där stod en kille i Ulriks ålder han hade brunt hår, gröna ögon, en grå t-shirt och ett par trasiga jeans.

- Tjena, Ulrik ställde sig upp och gav killen en "give me five". Bakom dem stod ett gäng tonåringar som precis kommit ner från skogen.

- Det här är Juno! Ulrik hjälpte mig att ställa mig upp och presenterade mig inför alla.

-  Hej! Dem flesta ungdomar vinkade till mig och spred sen ut sig på bryggan och stranden.

- Vilka är det här? Jag lutade mig mot Ulrik och viskade.

- Det är mina kompisar, Ulrik log och tog min hand. Han satte sig vid ett gäng med killar och tjejer, dem flesta var nog tillsammans för dem satt och tafsade eller kysste varandra.

- Det här är Anton, en god vän till mig, Ulrik pekade på killen med det bruna håret som först gått ut på bryggan. Anton satt bredvid en blond tjej, hon hade magtröja och väldigt korta short. Hon höll någon i sin hand som både hon och Anton drack av, vin.

- Hej, jag fick knappt ett ljud ur mig. Jag hatar att vara nära folk, speciellt undomar runt min ålder som jag aldrig träffat.

- Så det här är tjejen du snackat om? Anton pekade på mig och sträckte fram flaskan till Ulrik. Jag reste mig upp och gick in i skogen, nu fick det vara nog. Klockan var nog väldigt sent, för jag såg ingenting när jag små sprang på stigen genom skogen. Min mage gjorde så ont och mina tårar forsade än en gång ner från mina kinder.

- JUNO!! VÄNTA!!! Jag ökade tackte när jag hörde den kända rösten. Hur kan han? Varför? Jag såg ingenting, det var bäcksvart och tårarna gjorde så det var svårt att öppna ögonen. Jag orkar inte mer.

- Aj, jag kände hur mitt ben började koka, nu gick det inte att springa längre. Jag stannade och tog handen mot benet, det kände blött och varmt, jag blöder. Jag satte mig ner mitt i gången, jag tog av mig linnet och virade det runt mitt ben.

- Juno! Vad hände? Jag rörde inte en blick när jag hörde han röst, ville inte se honom just nu. Ulrik satte sig bredvid mig och kollade först på mig och sen mitt ben. Utan att säga något lyfte han upp mig. Jag kände hans varma händer när dem nuddade min rygg, han strök handen mot mitt ena ben och andades i min nacke. Jag blundade när vi kom ut genom skogen, ut på en liten bilväg, det var nästan tomt på bilar, en bil kom körande mot skogen, säkert en av Ulriks alla vänner. Dem körde förbi oss och tuttade högt. Då kom jag på att jag bara hade bh på mig.

- Bry dig inte om dem, Ulrik pussade min hals och drog mig närmare honom. Jag låg fortfarande i hans famn, men denna gång njöt jag inte lika mycket som förut. Jag hade inte sagt något under den stund vi gått.

- Då var vi framme, Ulrik ställde ner mig och plockade upp nyckel, han öppnade tyst dörren och bar in mig. Han stängde den snabbt och tyst, lyfte upp mig igen och trippade så tyst det gick upp för trappan. Han la ner mig i sin säng, tände lampan och satte sig bredvid mig.

- Kan du inte snälla prata med mig! Ulrik strök sin hand längs min arm och försökte se så ledsen ut som möjligt.

- Vad ska jag säga? Du snackar om mig med din kompis? Du låter mig stå ut med 20 främlingar? Du sa att du gick till stranden helt ensam? Ingen visste om det? vart ska vi börja? Jag viskade men lät ändå arg, jag hade struntat i det andra som tyngde mig, nu var det Ulrik det gällde.

- Jag har aldrig snackat om dig med Anton! Ulrik lät jättearg nu, hans röst blev högre och hans ögon blev smalare.

- Varför sa han det då? jag lät livrädd, Ulrik såg ut att kunna slå mig när som hälst.

- Jag vet inte, men vem tror du på? Mig eller Anton? Ulrik lugnade ner sig en aning och tog nu min hand.

- Just nu vet jag inte, jag släppte hans hand och satte mig upp.

- Vad har jag gjort? Ulrik tog tag i mina axlar och drog mig lätt ner.

- Du sa att det var till standen du gick när du ville vara ensam, och sen kommer ett gäng på  20 främlingar till "din" strand, jag kollade mig runt i rummet, ville inte möta hans blick.

- Förlåt, jag ville bara se dig lycklig, Ulrik ströck handen längs min kind och la handen på det ben som blödde.

- Tack! Jag var lycklig! Ska du behöva ljuga för mig för att göra mig lycklig? Det ända som behövdes för att jag skulle må bra var du! DU var den ända som fick mig att le, som gjorde mig varm inombord! Men nu, nu vet jag inte! Jag reste mig upp, trots att benet värkte, jag plockade upp min väska och tog på mig en ny tröja. Sen stapplade jag ner för trappan och ut genom dörren. Dörren där Jens Ulrik Munther bodde....

 

 

- Det behövs väl inte? Ulrik log och visslade

- Du kan få låna den här! Ulriks mamma gav mig en gul bikini och log.

- Tack så mycket, jag tog emot den och log tillbaka.

- Då drar vi! Ulrik tog min hand och sprang upp för trappan till sitt rum. Han drog ut en låda och tog upp ett par badbyxor.

- Funkar dem här? Ulrik lyfte upp ett nytt par och kollade på mig.

- Dem blir perfekta, jag log och kramade om honom. Nej sluta nu Juno. Jag håller på att bli kär i Ulrik, Jen Ulrik Munther! Hur ska jag göra? Ulrik släppte taget om mig och jag kollade på honom. Han var perfekt. Men har han tid för en tjej? Känner han likadant?

- Ska vi byta om nu eller på stranden? Ulrik väkte mig ur mina drömmar och jag skakade på mig.

- Vi kan byta om nu! Jag log och följde efer Ulrik. Han gick ner för trappan och in i badrummet. Jag stannade till utanför eftersom jag trodde han ville byta om själv.

- Skulle vi byta om? Ulrik log och gav mig en svart handuk.

- Jag kommer, jag gick in i badrummet och låste dörren efter mig. Jag satte handuken runt mig och började ta av mig byxorna. Ulrik hade redan satt på sig sina byxor och stod där utan tröja.

- Ska jag hålla? Ulrik gick närmare mig och tog tag i handuken.

- Gärna, jag släppte taget om den och hoppades på att Ulrik inte skulle titta. Jag var nästan klar hade bara toppen kvar. Jag sträckte upp armarna och drog tröjan över huvudet.

- Du är så vacker, Ulrik stod och glodde på mig hela tiden. Jag kände hur varm jag blev inombords, jag satte bikini toppen över min bh och prövade så att det skulle funka. Nu spred sig värmen ända ner till tårna. Jag kände Ulriks mjuka händer mot min rygg, han tog tag i snörena och knöt en prydlig rosett. Han hjälpte mig också med snöret runt halsen och att knäppa upp bh:n.

- Är du klar nu sego? Ulrik log och kastade bh:n på mig.

- Eh, ja, jag tog alla mina kläder och la dem i en prydlig hög på golvet. Jag tog handuken och knöt den runt mig. Mina kinder var säkert knallröda och mitt hjärta dunkade högre än någonsin.

- Ha det så roligt! Ulriks mamma vinkade efter oss där hon stod vid dörren. Ulrik tog min hand och vi gick igenom en skog. Vi små pratade under hela promenaden genom skogen. Där skogen slutade kom vi ut till en liten klippa. Bredvid klippan fanns en lite brygga med en stege.

- Åh vad vackert! Jag kollade på Ulrik och sen ut mot havet.

- Det passar för en vacker tjej, Ulrik log och gick ner mot bryggan. Jag följde efter honom och små log hela tiden. Han kallade mig vacker!

- SISTEN I! Ulrik slängde handuken på bryggan och hoppade bomben ner i vattnet. Jag slängde av mig min handuk men jag tog stegen ner.

- Är du en badkruka? Ulriks händer landede på min rygg och jag skakade till.

- Nej, men det är kallt! Jag tog ett steg till av stegen. Ulrik kramade om mig bakifrån och lyfte ner mig i vattnet.

- AAAAAAAAH! SKIT UNGE! Ulrik släppte mig inte även fast jag sprattlade som en fisk och dränkte honom med vatten.

- Det var väl inte så farligt? Ulrik släppte mig och stor log. Han simmade några simtag ut från bryggan och ställde sig på en sten som fanns på botten.

- Det var du som värmde mig, jag blinkade med ena ögat och dök ner i vattnet. Jag kom upp precis vid Ulrik där han stod på sin sten. Jag ställde mig på stenen bredvid honom och han kramade om mig. Det var så perfekt. Men jag fick stå emot mina känslor. Jag kan inte vara kär i en kändis! Hur kommer mitt liv vara då? Kolla bara vad som hände idag! Jag fick tvinga mig själv att inte komma närmare honom så att vi stod och hånglade på en sten. Jag kan inte. Ulrik kände att jag inte ville kramas mer och släppte mig. Jag hoppade ner i vattnet och simmade långt bort. När jag kom upp över ytan forsade tårarna ner. Hoppas det bara såg ut som vatten droppar.

- Vad är det? Ulrik simmade efter mig och lät väldigt orolig. Jag tror han förstod att det inte var vatten.

- Det är inget, jag doppade ner huvudet en gång till men möttes av Ulriks blick när jag kom upp.

- Snälla prata med mig, Ulrik tog tag i mina höfter och kollade in i mina ögon.

- Jag vet inte vad jag ska säga, jag lutade huvudet mot hans bröst och blundade. Ulrik strök handen längs med min rygg och pussade min på huvudet. Åh det kändes så bra! Vad ska jag göra? Vi stod helt tysta och bara kramades. Solen började gå ner och vattnet blev kallare för varje minut.

- Ska vi gå upp och prata? Ulrik kramade om mig och bar mig upp för bryggan. Jag hämtade min handuk som jag slängt vid början av bryggan och satte mig bredvid Ulrik. Vi satt längst ut och kollade ut mot vattnet. Jag lutade huvudet mot hans axel och kramade om hans hand.

- Tack för att du finns! Det lät jättelöjligt när jag viskade ut det men det kom från hjärtat. Ulrik sa inget han la handen om min nacke och kysste mig. Det var det perfekta stället, vid havet, vid solnedgången men det kändes inte helt rätt...

 

 

Förlåt för den usla uppdateringen men det är ju sommarlov och jag ska fösöka njuta av sommaren, så det kommer bli väldigt få kapitel under sommaren.

 

Jag öppnade snabbt bildörren och hoppade in. Jag smällde igen dörren så att Ulrik skulle höra.

- Jag måste gå, Ulrik vinkade hejdå till tjejerna och hoppade in bredvid mig. Han kramade om mig men jag försökte undvika honom. Jag orkade inte mer.

- Snälla prata med mig, Ulrik pussade mig lätt på pannan och försökte torka bort tårarna som rann ner från min svullna kind.

- VAD SKA JAG SÄGA? Jag krånglade mig ur Ulriks famn och öppnade bildörren. Jag började gå, in mot en skog medans tårarna forsade ut. Jag hörde en bildörr smällas igen och Ulrik var snart bakom mig. Ulrik tog hag i min hand och drog mig nära sig. Jag lutade huvudet mot hans axel och blundade. Vi stod bara där och kramade om varandra ingen sa något, det var helt tyst.

- Jag sa ju det, tillslut hade jag hämtat mig och kollade honom i ögonen. Jag torkade bort några tårar och började gå mot bilen.

- Vi fixar det, Ulrik sprang efter och öppnade snabbt bildörren och vi hoppade in. Jag la huvudet mot fönstret och blundade.

- Ska vi stanna och äta? Ulrik flyttade ett säte och satte sig nära mig. Han kramade om mig bakifrån och la huvudet mot min axel. Jag tog tag i hans hand och kramade om den. Jag visste inte vad jag skulle säga så jag var tyst. Bilen började åka och vi stannade snart vid en mack. Jag och Ulrik gick in och handlade medans hans mamma tankade.

- Du måste skämta! Jag pekade på en av skallertidningarna och Ulrik kollade.

"Ulrik har det kul med sin dolda flickvän" en bild på mig och Ulrik när vi låg i gräset var på framsidan av tidningen. Ulrik ställde sig i kön medan jag bläddrade fram till sidorna där det stog om oss.

- Ta hit den, Ulrik tog tag i min hand och jag ställde mig i kön bredvid honom.

- Vad vill ni ha då? killen i kassan log brett åt oss.

- Vi tar 3 grillade, 1 cola och den här, Ulrik log och la fram tidningen.

- Det blir 83 kronor, kassören hämtade korvarna och gav dem till oss. Han tog emot pengarna och vinkade hjedå. Ulriks mamma hade parkerat vid ingången och vi öppade snabbt in.

- vad köpte ni? Hon kollade bak och log.

- En skit tidning, korv och en cola till mig och Juno, Ulrik gav henne korven och log tillbaka. Jag åt snabbt upp korven så att vi kunde kolla vad som ståg i tidningen.

Ulrik och hans flickvän vill inte visa sig inför världen, men vi har hittat några riktigt fina kort och fått intervjuva dem, stod det som rubrik.

- Jag vill inte läsa, jag slängde bort tidningen och lutade mig mot Ulriks knä. Han strök handen igenom mitt hår, det var knäpp tyst under hälften av bilresan. Jag låg i hans knä och bara kollade på honom. Han är så vacker, tänk vilken tur jag har.

- Ska vi sätta på radion? Ulriks mamma väckte mig ur mina drömmar.

- Visst, jag satte mig upp och kramade om Ulrik.

- Du är så vacker, viskade jag till Ulrik och kände värmen som spred sig i kroppen när jag hörde att det var Soldiers som började spelas.

- If you wanna know, you wounded me, Vi satt alla 3 och gapade med till Ulriks underbara röst som spelades från högtalarna.

- Vad fint du sjunger, Ulrik kramade om mig när låten tonades ut.

- Haha, det var nog din egen röst du hörde, jag log och började skratta.

- Men allvarligt, vi borde sjunga tillsammans! Ulrik log men lät ändå allvarlig

- Bara i duschen, jag log och la mig i hans knä igen. Ulrik och hans mamma började små skratta och jag kunde inte hålla mig jag häller. Vi satt och skrattade hela resan åt ingenting. Tillslut parkerade hon på deras tomt och Ulrik var snabb och öppnade min dörr.

- Välkommen hem! Ulrik kramde om mig och jag hoppade upp på honom som den där fjortisen gjort. Men Ulrik såg lite gladare ut nu.

- Ska vi dra och bada? Ulrik snurrade runt och log

- Är du för het? Jag hoppade ner och kramade om Ulrik

- Jag tänkte mer för din skull, Ulrik blinkade med ena ögat och öppnade bakluckan. Ulrik plockade upp sin gitarr och munspel. Jag stängde luckan efter honom och hoppade efter honom.

- Men jag har ingen bikini!