mulrikmunthernovell

Min kropp började långsamt lugna ner sig och känna Ulriks puls. Jag andades i samma takt som honom men skakade till några gånger, min kropp gjorde fortfarande ont men det hade lugnat sig. Vi hade legat bredvid varandera på sjukhussängen i flera timmar, vi hade inte sagt någonting bara kramat om varandra och jag har försökt sluta gråta.

- Hur mår du? Ulriks röst var mjuk, lugn och len. Jag kände hur det pirrade till i kroppen men försökte tränga bort det.

- Bättre, Jag fick fram en viskning och hörde hur mesigt det lät. Ulrik placerade en hårslinga mot mitt öra och drog sen sin hand mjukt över min kind. Han var varm och gav mig pirrningar så fort han rörde mig.

- Vill du ha något att äta? Ulrik satte sig upp och kollade in i mina ögon, han log och släppte min hand.

- Gärna, men jag vill inte att du ska gå, än en gång lät det så fel men jag struntade i det och log bara mot honom.

- Jag blir borta i max 10 minuter, Han reste sig upp och satte på sig sin keps som ramlat av när han kommit in till mig.

- Okej, jag log mot honom och blev varm i kroppen när han log tillbaka. Jag ÄR kär i Ulrik, Jens Ulrik Munther. Jag har alltid varit kär i "kändisen" Ulrik men när man lär känna honom blir det bara bättre, han är fantastisk även fast han som alla andra har små brister. Jag skulle inte kunna tänka mig att någon annan som "pojkvän".

- Tillbaka, har du saknat mig? Ulrik kom in genom dörren med 2 frallor i handen. Jag vaknade ur mitt tänkade och log.

- Det är klart, jag lipade mot honom och satte mig upp i sängen. Ulrik gav mig en fralla och satte sig sen på en stol bredvid sängen.

- Hur är det med benet föresten? Ulrik kollade oroligt på mig.

- Det är bra, tror jag iallafall, jag tog en tugga av mackan och kollade på honom där han satt och tuggade i sig sin macka.

- Dem ska kolla på benet idag och sen får jag nog åka härifrån, jag kollade ner på mina ben, ville inte möta hans blick.

- Va bra, hoppas det inte är något. Vart ska du sen då? Ulrik log först en ändrade sig snabbt till sin allvarliga sida.

- Jag vet inte, jag tittade upp och mötte hans blick iallafall. Han kollade in i mina ögon, hans fantastiskt fina ögon som bara glodde på mig. Vi sa inget mer, satt och åt av frallorna tills en sjuksköterska kom och hämtade mig för undersökning.

- Får Ulrik följa med? Jag kollade först på sköterskan och sen på Ulrik.

- Tyvärr, ingen annan än passienten och läkare, hon kollade på mig och log mot Ulrik.

- Jag väntar här, jag lovar! Ulrik gick fram till mig och kramade om mig.

- Tack! Jag log och pussade honom lätt på kinden. Sköterskan drog snabbt ut mig och in i ett vitt rum. Där stod en man i 50 års ålder och log mot mig. Jag lutade mig bakåt och blundade. Ett stick kom i armen och det blev svart.

- Sådär, den 50 åriga mannens röst hördes och hans ansikte kom upp när jag blickat några gånger för att få igång kroppen. Sköterskan puttade iväg mig till mitt rum, det var tomt. Jag hämtade efter andan, greps av panik. Han hade lovat att vara där när jag kom.

- Vi får resultaten senare idag, Sköterskan tittade på mig en gång och gick sedan. Jag drog upp benen mot mig och kurade ihop mig till en lite boll. Jag låg på sängen och grät, hur kunde han göra såhär mot mig?

- Ulrik var är du? jag hämtade andan än en gång och viskade ut i tomma intet.

- Här, jag kände en hand på min axel och vände mig snabbt om. Där stod han med en bukett, ett kort och en godispåse. Han satte sig bredvid mig och kramade om mig läänge.

- Fan för dig, Ulrik, jag kramade om honom och kände hur klumpen sakta smälte.

- Förlåt, men trodde du behövde detta, Ulrik släppte mig och ställde fram sakerna han handlat.

- Haha, tack så mycket, jag skrattade till och log stort. Ulrik kramade om mig och jag kände värmen han förde vidare till mig. Jag släppte honom lätt och kollade vad som fanns i godispåsen, det var geléhjärtan, hallon, chokladbitar och massor med annat. Jag tog ett hjärta och gav det sen till Ulrik,

- Det här är mitt hjärta som du tagit, jag lutade mig och la huvudet i hans knä. Ulrik tog påsen och rotade runt i den.

- Det här är mitt hjärta som du tagit, han höll fram en geléråtta och skrattade.

- Tack, jag åt upp godisen och tog hans hand. Jag höll den framför mig och undersökte den noga.

- Hittar du något kul? Ulrik log mot mig och skrattade till. Jag tog bort hans hand och kollade rakt in i hans ögon.

- Nu gör jag, jag reste mig upp och kramade om honom, mjukt och länge. Jag la min arm och hans nacke och kysste honom lätt på munen. Han sa inte emot utan kysste mig tillbaka. Ulrik släppte mig löst och tittade in i mina ögon, han log och la sig ner. Jag log tillbaka och la mig ner på hans arm.

- Jag har gillat dig sen första ögon-kontakten vi fick hemma hos dig, Ulrik pratade lågt och pillade med mina fingrar.

- Jag har gillat dig hela tiden, men har tvingat mig att säga nej, jag kollade runt i rummet och slöt mina fingrar runt hans hand. Sen sa vi inget mer, bara låg och myste på sängen. Ibland släppte vi taget men oftast höll vi varandra i handen eller kramades. Nu, nu mår jag bra.

- Dags att få reda på resultatet, sköterskan öppnade dörren och kollade mot oss.

- Jahapp, Ulrik tog min hand och satte sig upp. Jag satte mig upp och ställde mig på benen. Sköterskan började gå och jag och Ulrik kom efter. Jag tittade på honom och ha log som svar. Vi satte oss på två stolar i ett litet kontor, det fanns inte mycket att kolla på så jag beslöt mig för att kolla ner på våra händer som var ihop limmade.

- Jaha, läkaren som kollat mig satte på sin glasögonen och kollade på oss.

- Vad är det som hänt? Ulrik kollade frågande på honom och kramade om min hand lite hårdare.

- Det finns en bra och en dålig sak, läkaren kollade på sin dator och sen tillbaka på Ulrik. Jag släppte inte blicken från våra händer utan "mm:ar" lite då och då.

- Och? Ulrik tar tag i min haka och lyfter upp mitt huvud. Han kollar på mig och kysser mig på kinden.

- Jag kan börja med att säga att det inte är några problem med benet men när vi rönkade dig hittade vi ett annat problem, han gjorde ett uppehåll och smuttade på ett glasvatten han hade bredvid sig. Jag kramade Ulriks hand hårdare och kände klumpen i bröstet. Ulrik strök sin hand mot min kind och kollade på mig.

- Så vad är det? Jag vågade tillslut säga något och kollade irriterat på läkaren.

- Du har en tumör i hjärnan, men den är liten så det går att bota, men du kommer känna dig trötta och vilse under den perioden, Läkaren tittade på mig och sen på Ulrik. Vad var det nu han sa? Har jag cancer? En tumör? Klumpen inom mig blev bara större och större och jag blev yr.

- Okej, när börjar ni? Vad ska vi göra? Ulrik lät lugn men orolig. Han kramade om min hand och jag lutade mig mot hans axel.

- Vi börjar så fort så möjligt, det Juno ska göra är att ta 10 tabletter om dagen, läkaren drack ur sitt glas och skrev sedan ner något på ett papper. Ulrik nickade och pussade mig på huvudet, jag visste inte vad jag skulle göra eller säga. Något  inom mig håller på at dö, Den kärlek jag nyss kände är borta, allt jag kände är borta. Vad kommer hända nu? Läkaren gav oss en lapp som Ulrik snabbt la i fickan sen reste han sig upp tog min hand och tackade läkaren. Vi gick tysta genom korridoren och kom sen fram till "vårt" rum. Jag slängde mig på mage på sängen.

- Älskade Juno, Ulrik la sig bredvid mig och strök med handen över min rygg. Klumpen jag hade inom mig är påväg att komma ut för jag började med att snyfta och sen kom forsen. Jag hade släppt Ulriks hand och låg och täckte mitt ansikte, som nog såg förjäkligt ut.

- Vi klarar det här, hörru? Efter flera timmar sa Ulrik äntligen något. Jag letade efter hans hand som snabbt la sig i min. Jag sa inget men jag tror Ulrik förståt att jag inombords ler.

- Vet du? Ulrik la sig på rygg igen och kramade om min hand. Jag vände mig om och kollade på den underbara skapelsen.

- Aa, jag la huvudet på hans axel och torkade den tår som kommit ner.

- Jag älskar dig, Ulrik log och strök sin hand från min kind, ner till axel, den snuddade vid min höft och la sig sen på min mage. Den stora klump jag haft inom mig, att jag skulle vara ensam var borta. Ulrik fick mig att få bra även om jag precis fått veta att jag har cancer. Jag log mot honom och kramade om hans hand. Ulrik pussade min kind och strök bort mitt hår från ansiktet.

- Jag älskar dig oxå, jag kollade på honom och kände pirret komma igen. Ulrik la sig på sidan och kollade på mig. Jag kände hur mina kinder blev hetare och rödare, jag strök handen genom hans hår och log ännu bredare.

- Vi klarar det här, visst gör vi?