mulrikmunthernovell

Hejsan! Har ni oxå ledigt nu? Det har jag och då kan ni räkna med många inlägg :)♥  Det går inte att beskriva så glad jag blir av alla era komentarer :) Har ni någon fråga och vad som helst ska jag försöka svara på den så gått det går, och ni kan oxå tipsa om novellen om ni tycker den e bra ;) ♥ Men är ni redo??

-Juno, du ska in till rönken, en sjuksyster hade smygit sig in och stod redo att skjuta ut min säng.
- Är det någon du vill ringa först? Hon log mot mig och gav mig någon slags rock
- Eh, jag kan väl sms:a, jag tog emot rocken och drog upp mobilen från min ficka.
Hej Ulrik, Jag ska rönkas idag! Hoppas du mår bra! Kram Juno! Jag knappade in Ulriks nummer och tryckte sedan på skicka.
-Så nu var det klart, vad ska jag göra med den hära? Jag höll upp rocken och såg väldigt fundersam ut
- Du måste byta om, annars kan vi inte rönka dig! Inga kläder under rocken! Nu såg systern väldigt arg ut, sa hon "Inga kläder" herregud, jag försökte resa mig från sängen men något sa emot. Det gjorde fruktansvärt om i hela ryggen och i ena benet.
- Jag kommer inte upp, jag kände tårarna som trillade ner från min kind, jag hade så ont
- SKYNDA DIG NU! Systern var nu rasande, men vad kunnde jag göra åt det. Jag försökte än en gång men det tog emot. *PiiP, PiiiP* Jag tog tag i mobilen och kollade svaret: Tabba, Juno! Jag kommer så fort jag kan! Ska bara in på ett möte. Jag mår bra, hoppas du gör det oxå :) Kram Ulrik! Tårarna forsade ut nu, jag hade så ont men oxå att en person skrivit något sånt vacker till mig. Det har aldrig hänt förrut och jag fick en varm känsla i hela kroppen.
- VI SKULLE BÖRJAT FÖR 20 MINUTER SEN! Hon var röd i ansiktet och gick med raska steg ut för att hämta hjälp. Efter en stunds försök att ta mig upp kom utterligare en sköterska in.
- Men Hejsan! Vill du ha hjälp att byta om? Sköterskan som tydligen hette Veronica, log brett och började dra ner mina byxor. Ja, hon bara drog av dem, utan att jag sagt något. Hon fick av dem och började sen med tröjan.
- Oj, vilken gullig! Hon pekade på min bh, den var vit med svarta prickar på. Jag forstod ingenting, hon satte mig upp och drog på mig rocken.
- Så ska det se ut! Har du ringt din kille, han den gulliga som var kvar hela natten igår? Hon log brett och började rulla ut mig
- Emm, vi är bara vänner, goda vänner, jag lutade mig tillbaka och log. Veronica körde in mig i ett ner släckt rum, hon försökte lyfta över mig till en av maskinerna men var för svag,
- Lucas! Kan du hjälpa mig? Jag tror hon ropade efter sin kollega, men när Lucas kom fram kysste han Veronica lätt på läpparna och greppade sedan tag om mig. Det var en konstig känsla om ilade igenom min kropp. En kille som lyfte mig och lixom kramade åt så himla hårt. Han la ner mig lugnt och fint, jag fick ett lags täcke över mig och fick sedan välja vilken musik som skulle spelas,
- Kan ni ta alla Ulrik Munthers låtar, jag log och mina ögon tindrade
- Det ska vi se till att ordna, Veronica klappade mig på huvudet och gick sedan i väg. Jag la mig ner, lutade mig tillbaka och försökte slappna av. Sängen jag låg på åkte sakta in i den ljusa maskinen. Jag blundade hela tiden och låg såklart och nynnade på alla Ulriks låtar. Jag slappnade av och slummrade nog till. För jag vaknade sen av att sängen åkte ut och det blev mörkare.
- Välkommen tillbaka, har du sovit gott? Veronica kom snabbt in med sitt fejkade leende.
-Eh, okey, hur länga var jag inne? Jag var trött och hade himla ont i huvudet
- Ja du, lilla gumman, runt 2 och en halv timmar, Veronica kunde nu ta av täcket och faktiskt lyfta över mig. Jag landade med en dunns ner, på den hårda sjukhus sängen.
- Du ska få åka in till ditt rum, där finns mat och en kille, senare idag får vi svar på rönken, Hon hade nu redan börjat rulla ut mig, äntligen. Jag hatar sjukhus, det är så vitt och rent och man känner sig döende lixom.
- Tjofräs, gullunge, Ulrik stod med ett leende i mitt rum med en chokladask i handen.
- Heej, jag andades tungt ut och log brett.
- Jag ska lämmna er turturduvor i fred, Veronica lämmnade rummet och stängde dörren efter sig
- Kan hon sluta någon gång? Hon har sagt att vi är ett par hela dagen, jag var väldigt irriterad men det gick snabbt över
- Men, skit i henne, Ulrik gick fram till mig och satte sig på min säng, han log brett och tog min hand
- Hur mår du, lillfia? Ulrik log och kramade om min hand
- Bättre än igår, har lite ont i ryggen och i ena benet, hehe, kan inte röra mig typ. Men nu blir det bättre du piggar ju upp mig, Jag log brett och gav honom en slängkyss
- Men lilla du, doktor Ulrik är här till din tjänst, Vi började as garva och det slutade nästan aldrig. Hur kan man nå så här j*vla bra av en sån här fantastisk person? Det känns som om jag lever i en dröm, som aldrig får ta slut. Jag har aldrig mått såhär bra i hela mitt liv.
- Men du? När får du åka hem? Ulrik hade lugnat ner sig och stirrade in i mina ögon
- Dem har inte sagt något, jag log och började skratta igen.
- Men ska jag fråga då? Ulrik tog detta seriöst, om man jämnför med mig som låg och garva hela tiden
- Det kan du göra, tack! Jag hade nu lugnat ner mig och försökte fatta allvaret i detta
- Då kommer jag snart, Ulrik gav mig en kram och gick sedan ut ur rummet. När han gått fattade jag hur allvarligt allt detta var. Jag kände tårarna och fick så himla ont i mitt hjärta!

Hur var det här? Var det lagom långt? Kommentera gärna om ni har idéer eller så :) ♥♥







Ha det bra :D ♥♥♥ Jag älskar er ♥♥