mulrikmunthernovell

Nu kör vi! Jag är ledig idag så nu blir det en till del :) Det är så roligt att få alla posstiva kommentarer :) blir verkligen bara mer sugen på att skriva och det är roligt att det är några som gillar det jag skrive ☺

Den känslan jag hade i kroppen igår gick fort över, jag vaknade upp och insåg att hela helgen hade gått. Det var måndag igen! Hur kna det alltid vara så att veckan går sååååå himla längsamt, sen blir det helg och plötsligt vaknar man och inser att det är måndag. Jag slet mig ur sängen, åt en halv macka och satte sedan på mig mina kläder. Jag kollade mig i spegeln en sista gång, jag var faktiskt snygg! Jag var lagom smal och hade dem "kurvor" en tjej ska ha. Idag hade jag på mig ett par svarta slitna jeans och en tröja med tryck på. Jag stängde dörren och mötte Ulrik utanför.
-Tjofräs, log Ulrik och gav mig en klapp på axeln
- HejHej, log jag brett
- Vart ska du, då? Frågade han intreserad
- Plugget, jag lät inte så jättenöjd och det hörde Ulrik
- Du klarar det! Ulrik kramade om mig och sa sedan att jag skulle skynda vidare. Ulrik hjälpte mig igenom dem första lektionerna men sen brast det. Det blev raste och solen sken. Jag gick ut och satte mig vid en bänk, på med mina nya solglasögon samtidigt som jag lyssnade på Ulriks vackra låtar.
- Hörru fjolla? Är du törstig? Det var såklart Eric
- Ne....Mer han jag inte säga förrän jag hade en stor vattenballong i anstiktet.
- Hahahahahaha, nu är du väll inte så törsig längre? Eric och resten av klassen skrattade och pekade på mig. Jag var dyngsur, helt genomblöt. Nu orkade jag inte mer. Jag reste mig upp, gick några korta steg framåt och BOOOM! Ja, tro det eller ej, jag slog Eric rakt i ansiktet och sprang snabbt därifrån. Solen hade gått i moln och vinden kom. Jag hörde allas röster bakom mig, men jag fokuserade bara framåt, jag ska hem! Jag struntade i hur mycket jag än frös. Mina kläder var iskalla och jag skakade som bara den. Vad hade jag nyss gjort? Jag hade gått fram och slagit en kille blödande. Jag kommer aldrig våga gå till skolan igen. Lilla Juno, jag fortsatte springa men mina ögon var hela tiden bak, bak mot skolan och Eric.
- Aj, fasen oxå! Jag reste mig upp, kollade ner på mina knän. Jag hade snubblat på en sten och slagit upp både ben och armar. Men inget var brutet, eller? Jag fortsatte springa men det gjorde så ont, ont i kroppen och i huvudet. Mina tankar snurrade och jag hade svårt att fokusera. Men det är väll inget brutet? Jag började fundera, för det gjorde så ont. Jag kunde inte hålla mig när jag så mitt hus så släppte jag på allt. Tårarna forsade ner och jag var nära på att svimma. Jag ökade tempot och var nu utanför mitt hus, hem ljuva hem. Jag ryckte upp dörrhandtaget och la mig precis innanför dörren.
- JUNO?? Vad har hänt? Det var pappa, han satt i möte med Ulrik
- Aj, var det ända jag fick fram. Både pappa och Ulrik ställde sig fort upp och sprang fram till mig
- Hur mår du? Försökte Ulrik få fram, men jag orkade inte svara på min "drömkille". Jag minns inget mer, det blev plötsligt svart och jag kände bara någons hand som tog tag i min.
- Juno? Hur mår du? Jag vaknade upp och viste inte vart jag var. Ulrik? Ja han satt bredvid mig på en stol och hade tårar i ögonen
- Var är jag? Frågade jag lågt
- Du är på sjukhuset, det är ingen fara, svarade Ulrik och torkade bort tårarna.
- Men snälla du kan du inte berätta vad som hänt? Ulrik reste sig och satte sig på min säng, han tog min hand och log
- Jag gick till skolan och det var rast. Jag satte mig i solen, sen fick jag en vattenballong på mig och sen slog jag en kille. Sen sprang jag hem och snubblade på en sten, det var nog inte så lätt att höra det jag sa för jag pratade väldig lågt och hade gråten i halsen.
- Vänta, slog du en kille? Varför då?? Jag tro ingen sätt Ulrik Munther så här, han gapade och såg väldigt fövirrad ut
- Eh, jo det är så att jag blivit mobbad sen jag gick på dagis och har aldrig haft en riktig vän, men sen dök du upp och lysnade på det jag vill säga, Nu kom det, först började jag snyfta men sen blev det bara mer och mer
- Men lilla du, vet ingen annan om vad som hänt? Ulrik tog tag i min andra hand och försökte torka bort mina tårar.
- Ingen, du är den första! Jag litar på dig, jag försökte le men det såg mest löjligt ut
- Juno, varför har du inte sagt till någon? Ulrik var väldigt snäll och log hela tiden
- Ingen har velat lyssna, eller så litar jag inte på dem. Jag lutade mig tillbaka och försökte slappna av,
- Men lilla du, du kan lita på mig! Han klappade mig på huvudet och gav mig en kram, just då fattade jag ingenting! Sa han "Du kan lita på mig" till mig? Men när jag var med honom glömde jag bort att han var en "flickidol", han känndes mer som min kompis, min bästavän. Jag sov över på sjukhuset och Ulrik var kvar till sen, sent på kvällen.
- Varför gör du det här för mig? Frågade jag honom när vi fått in middagen,
- Men Juno vilken konstig fråga! Jag bryr mig om dig, och vem annars vill du ska vara här? Ulrik försökte alltid skämta till allt, just nu mådde jag så himla bra, hur kan han som jag träffat 2 gånger på mig på sånt bra humör?
- Nej, jag vill bara att du ska vara här med mig, jag log och gav honom en längkyss, haha ja, de såg fånigt ut men Ulrik vet vad det betydde. 
- Ne, tyvärr gumman, men nu måste jag faktiskt åka, Ulrik gav mig en kram och en lapp där det stod "Ring mig polarn" och hans nummer.
- Tack för att du stannade hos mig såhär länge, jag log och lutade mig tillbaka.  
Den natten sov jag gott!

Hur var detta då? Haha, det blev ganska mycket! Men jag är på skrivar humör just nu :)