mulrikmunthernovell

Nu är jag på skrivar humör och Ulrik i högtalarna, kan inte bli bättre :D SÅ nu kör vi på en till del ;)


- Du är en halvtimme försenad igen, frökens arga blick på min rygg när jag snabbt gick och satte mig vid min plats och tog upp svenskaböckerna.
-Förlåt, fick jag tillslut fram efter dem långa och höga andlingarna, jag hörde 2 tjejer framför mig sitta och viska och skratta om mig. Varför går jag änns hit? J*vla skit skola? Jag orkar inte med detta, jag öppnade böckerna och bläddrade bak till sista sidan. Jag skissade först lite försiktigt men det slutade med att jag gick in helt i bilden och sket i vad alla andra sa.
-Ganska snyggt blev det iallafall, tänkte jag för mig själv när jag ritat klart, ett stort fantastiskt ansikte, med klarblåa ögon, gult änglalikt hår och såklart en gubbkeps på snedden.
-Då var det rast, men kan du stanna kvar en stund? Hon pekade såklart rakt på mig och alla andra i klassen vände sig om och började fnittra hit och snackas dit,
-GÅ UT NU UNGJÄVLAR!!!! Jag skrek högre än vanligt och blev sedan generad, vad har jag gjort?? Dem gick tillslut ut, fnittrandes och snackandes.
-Jo, jag har sätt att du inte riktigt hänger med på lektionerna, är det något som hänt? Fröken försöker vara snäll mot mig, men hon ska inte bry sig, hon har ett eget liv.
- Nej,nej jag mår suveränt, jag stod och ljög henne rakt upp i ansiktet, sen gick jag eller snarare sprang ut från klassrummet. Varför ska hon bry sig? Skit i mig som alla andra, jag orkade verkligen inte med något denna dag. Jag hade huvudevärk, magknip och var väldigt yr i huvudet. Jag tillbringade den rast som fanns kvar inne på en toalett, tog en Ipren och satte mig sen på golvet. Tog fram min mobil (en gammal sony) tryckte fram dem 13 låtar jag har och tryckte sedan på play.
-I´m just a kid with a guitar in my hand, but I know something that some can´t understand,
jag nynnade med i alla låtar tills jag avbröts mitt i min favoritlåt,
-Fetto, jag tror du tappat din binda!!! Skrattade Lisa och kastade in en använd binda där jag satt, jag reste mig och sprang så fort jag bara kunde ut, ut till, till en full smockade korridor,
-Hahhaha, ful hon är, är hon inte smalare, kolla sminket, kolla kläderna, kolla håret och ögonbrynen dá fyyy vad äcklig hon är, alla snackade bakom min rygg väl medvetna om att jag hörde allt, var jag verkligen så tjock?? Jag kollade ner på mig själv, nej så tjock är jag väl inte?! Men det är väl inte jag som utser det. Dagen gick och jag fick utskällningar av lärare, skratt och retningar av klasskompisar och små nyp av killarna. Ska man behöva leva så här? Men jag brydde mig inte, jag hade ju Ulrik i huvudet. Han satt på min axel och sa att allt skulle bli bra,
-Du behöver inte bry dig om dem Juno, tänk på det possitiva, det kommer bli bra låtar ;)
Men inte änns ´"axelUlrik" kunde hjälpa, jag mådde skit alla dessa år och jag har inte haft en ända vän. En vän som jag veljat prata med, berätta hur jag mår, ha kuddkrig, prata om killar, sminka sig tillsammans eller bara skrattat jag har fått genomgå allt detta ensam, lilla jag. Juno mot världen jag har aldrig mått så dåliggt som nu. Tänk er en 90 kg ryggsäck på ryggen, en gigantisk sten i magen och en liten dvärg som sitter bredvid Ulrik och säger elaka saker hela tiden.........

Vad tycks???