mulrikmunthernovell

Ulriks mamma gick fram till Ulrik och såg väldigt rädd ut.

- Det var ingen, Ulrik sprang upp för trapporna och lämnade mig stående mitt emot hans mamma. Jag kollade mig runt och möttes av Ulriks mammas blick.

- Jag ska nog gå och se efter hur han mår! Jag lämnade henne, jag också. Jag hade en stor klump i min mage när jag trappade upp för varje steg. Vad skulle jag säga? Hur mådde han? Mitt huvud hade började snurra igenoch jag visste inte vad jag skulle göra. Nu kunde jag se honom, han satt i soffan och spelade lite på sin gitarr.

- Hur mår du? Jag gick fram och satte mig bredvid honom på soffan. Han tittade upp och ställde undan sin gitarr.

- Jag mår bra, Han vände sig mot mig och tog min hand.

- Sluta ljug!! Jag vet när du inte mår bra! Jag berättar för dig hur jag mår, varför kan inte du förklara för mig?? Jag kramade om hans hand och försökte låta så allvarlig jag kunde. För att se honom såhär var inte kul.

- Men vad ska jag säga? Jag brukar kunna hantera det som händer med fotografer men nu funkar det inte, Ulrik lutade sig fram och landade med huvudet i mitt knä. Han kramade hela tiden om min hand.

- Allt kommer lösa sig, jag rufsade till honom i håret och kramade om hans hand.

- Jag hoppas det, Ulrik satte sig upp och kramade om mig. Jag lutade huvudet mot hans axel och viskade ord i hans öra.

- Allt blir bra, Lita på dig själv, Du är älskad, Alla kommer stötta dig, jag kramade om honom hårdare men plötsligt släppte han mig.

- Hur mår du, gubben? Vad hände? Ulriks mamma stod i trappan tårögd. Hon gick fram till Ulrik och kramade om honom.

- Jag mår bra, Ulrik kramade om sin mamma men släppte henne sen för att komma tillbaka till mig.

- Kan vi få vara ifred? Ulrik lipade åt sin mamma och pussade mig på pannan.

- Okey, men ropa om det är något! Hon gick ner till vardagsrummet och vi blev själva. Jag kollade på Ulrik som satt och stirrade på mig.

- Kan vi inte kolla på alla roliga komentarer som folk skriver till dig? Jag log och slog Ulrik lätt på armen.

- Japp, och så kanske jag kan svara på några också, Ulrik satt redan med sin dator i knät och loggade in. Jag lutade mig mot hans axel för att se vad han gjorde. Han hade redan loggat in på sin sida och höll på att skriva en status "Tjossan! Sitter ner bäddad i soffan och njuter av livet. Ska börja skriva på några låtar, så snart jag hinner! Ha det gött" Ulrik skickade ut det och snart hade han redan 100 likes.

- Kolla vad folk skrivit! Jag skrattade och pekade på en av inläggen han fått. Han bläddrade ner och vi skrattade tillsammans. Ulrik hittade några som han kunde svara på och snabbt fick han svar av dem.

- Jag säger det, dina "Munthers" kommer alltid stötta dig, jag log och pussade honom på pannan.

- Jag hoppas det! Men titta! Ulrik log och pekade på ett av inläggen. Det var skrivet för ganska länge sedan men jag läste det och började små le! "Tack för att du finns min älskade ängel! Du har räddat mitt liv, kommer du till mig snart? " Jag kollade på vem det var som skrivit det " Juno".

- aaw, vilken söt "munther" jag har! Ulrik log och kramade om mig.

- Fast då kände jag bara artisten "Ulrik Munther", jag kramade om honom och försökte se craazy ut.

- Så du gillar inte den riktiga? Ulrik log och började kittla mig

- Nej, inte så värst, jag skrattade och försökte krama om honom. Ulrik fortsatte kittla mig och jag skrattade väldigt högt. Jag skrek!

- Men du? Ulrik slutade tillslut, jag reste mig upp och satte mig på hans säng.

- Vad är det? Ulrik hoppade och landade i mitt knä, han log och klappade mig på axeln.

- Jag måste åka hem! Klockan är nästan 3! Jag gapade men förstod sen vad jag sagt. Sa jag "HEM", hem vart? Jag bor ingen stanns och sa åt Ulrik att jag skulle hem.

- Men kan du inte stanna? Ulrik gav mig hundvalps ögon och satte sig på golvet och bad.

- Snälla, snälla, snälla! Ulrik pussade hela min arm och skrattade

- Visst, bara du är snäll! Jag log och han kastade upp mig i luften. Vi snurrade runt och landade sen i sängen med en duns. Jag la mig på hans arm och blundade. Här kunde jag stanna i resten av mitt liv. Hos honom var jag trygg, ingen kunde förstöra det jag hade. Det pirrade till i min mage när han lutade sin nära och höll om mig. Jag kände Ulriks andetag i min nacke och somnade.

- VI MÅSTE ÅKA! Jag hörde bara en svag röst nerifrån och jag öppnade ögonen. Där stod Ulrik helt påklädd och packade ner sin gitarr i ett fodral.

- Vart ska ni? Jag reste mig snabbt upp och började plocka bland dem kläder jag hade.

- Jag glömde helt bort spelningen jag skulle ha idag! Ulrik stod i trappan och log.

- Men varför väkte du mig inte? Jag satte på mig ett par svarta shorts och ett vitt linne med tryck.

- Men du var ju såååååå söt, när du sov! Ulrik log och puttade på mig. Jag sprang före honom i trappan helt andfådd. Vart skulle vi? Vad skulle hans fans säga?