Del 14 =)
Hej Munthers! Har ni det bra? Själv har jag dragit på mig en jäkla förkylning. Idag är jag ledig och då passar väl en till del? Ni som gillar olika noveller, då ska ni läsa den här: http://ulrikmunthersnovell.devote.se ,jättebra novell den om Ulrik oxå :)
Ulrik reste sig upp efter att vi skrattat i minst 1 timme. Han satte sig upp i sängen och tog tag runt mina höfter.
- Vad skulle jag göra utan mig? Han kramade om mig och log.
- Haha, vad har jag gjort dig? Jag kramade om honom och började sen kittla honom under fötterna. Han smålog först lite men det slutade med att han gapade och skrek av skratt. Tillslut slutade jag och då tog Ulrik om igen tag runt mig och lyfte upp mig. Vi snurrade runt, båda med ett stort leende på läpparna. Fan, vad bra jag mådde med honom.
- Kan ni hjälpa till med maten, istället för att skrika? Ulriks mamma stod i slutet av trappan och skrattade. Ulrik släppte ner mig försiktigt och tog tag i min hand.
- Jaja, du ska alltid förstöra det roliga, Han log och slog sin mamma löst på huvudet. Jag viskade ett svagt "Tack" till hans mamma när jag drogs förbi henne. Ulrik sprang ner till köket och jag kom efter springande.
- Vad ska vi göra, chefen? Ulrik ställde sig rakt upp framför sin mamma och log.
- Kan ni duka och hämta blommor till bordet? Ulriks mamma rufsade till Ulrik i håret och gav mig en klapp på kinden.
- Yes, sir! Jag tog mod till mig och alla skrattade högt. Gud vilken underbar familj! Ulrik plockade ner tallrikar, glas och en vas och gav allt till mig. Jag ställde ner allt på bordet och sen kom Ulrik och hjälpte till.
- Nej, det ska vara rakt! Jag viftade med fingret och rättade till kniven Ulrik lagt snett.
- Men nu du!! Ulrik la ifrån sig allt han hade och sprng efter mig, jag hade redan sprungit ut. Jag stannade en stund, vilket jag inte skulle gjort. Ulrik kom springande, han hoppade lätt på mig och började kittla mig under fötterna.
- JAG BER DIG, SLUUUTA!!! Jag skrattade och grät samtidigt, mina ben for fram och tillbaka. Tillslut slutade också Ulrik och lyfte upp mig.
- Gumman, nu måste vi jobba! Ulrik torkade bort tårarna jag fått av attacken och kramade om mig.
- Yes, boy! Jag kramade om honom och slog honom lätt på ryggen. Vi ställde oss upp och gick in mot huset igen. Ulriks mamma stod vid spisen och stekte någon sorts kött, i ugnen stod en bricka med potatis.
- Det luktar jättegott! Jag tog en tallrik och ställde den på sin plats.
- Det är Ulriks favorit mat! Vi måste lyxa till det när vi fått finbesök, Hon log och gav mig en kram. Det var för mycket. Hennes famn var så varm och fridfull. Det var så länge sen jag fått en kram av en tjej. Jag tänkte tillbaka på mamma och tårarna kom.
- Hur är det, Juno? Ulriks mamma torkade bort mina tårar och kramade om mig hårdare. Lugnet hon förmedlade var fantastiskt. Jag hade glömt bort hur mycket en "mammakram" kunde betyda.
- Kom, gumman! Ulrik gick fram till mig och kramade om mig. Han lyfte upp mig och bar ut mig till altan. Det fanns en hängmatta, ett fotbolls mål, en grill och ett bord med en soffan runt. Ulrik satte sig i soffan med mig i famnen och kramade om mig.
- Gumman, Han kramade om mig igen och jag kände värmen han gav mig. Jag log och försökte torka bort floderna.
- Jag hade glömt bort hur mycket jag saknar henne, det var ingen idé att försöka dölja tårarna så jag la båda armana om honom istället. Jag lutade huvudet mot hans axel och blundade. Ulrik strök sin hand över min rygg och viskade saker i mitt öra.
- Jag älskar dig, du behöver inte dölja den du är, det är okej att gråta, Hans röst var låg och mjuk. Jag höll om honom hårdare och bet honom nästan i axel för smärtan jag kände nu var fruktansvärd. Jag hade nästan glömt bort allt min mamma gjort för mig. Alla kramar jag fått av henne, alla "du klarar det" ord och allt hon offrat för mig.
- Vad har hänt? Ulriks mamma kom och satte sig bredvid oss. Hon la handen på min och kramade om den.
- Junos mamma gick bort när hon var liten och du påminnde henne om hur det var, Ulrik lyfte upp mig en stund och satte sen ner mig.
- Förlåt, Juno. Det var verkligen inte meningen, Hon kramade om oss båda och viskade hon också i mitt öra.
- Nej, jag ska tacka dig, Jag hade lugnat ner mig lite och kunde nu prata normalt.
- För vad? Hon tog tag i båda mina händer och kramade om dem.
- Du gjorde så att jag tänkte på henne, och förstod hur viktig hon var för mig, jag kramade om henne och gav sen Ulrik en klapp på kinden.
- Du är alltid välkomen hit, Ulriks mamma reste sig upp och stängde dörren efter sig. Jag och Ulrik blev än en gång ensama och han log.
- Vet du hur fantastisk du är? Han smekte mig på kinden och log det leendet som bara han kunde. Det leendet som gjorde att det pirrade till i hela mig, och som gjorde mig så varm inombords.
- Inte mer än dig, jag log och kramade om honom.
- Ska vi göra något roligt? Efter att vi suttit och bara kramats en stund vaknade jag till av Ulriks underbara röst.
- Vad ska vi göra då? Jag ställde mig upp och log brett. Ulrik smög förbi mig och ställde sig i fotbollsmålet.
- SKJUUUUT!!!!!!!!! Ulrik skrattade där han stod i målet och rätade upp händerna. Han kastade en blå plastboll till mig, jag hade inga skor på mig men la ändå bollen på gräset. Jag tog satts och sprang sen och sköt bollen. Jag var inte ens nära på att träffa målet, jag sköt upp bollen i ett träd.
- Hur lyckas du? Ulrik kom springade från målet och ställde sig bredvid mig
- Alltså, jag tror inte jag ska satsa på en fotbollskarriär, jag skrattade och la mig ner i gräset.
- Vad vill du bli när du blir stor, då? Eller vad vil ldu jobba med? Han la sig ner bredvid mig och kramade om mig hand.
- Lycklig, jag vill känna mig fri! jag vill bli artist! Jag log och vände mig om mot Ulriks anstikte. Han log och drog min intill sig.
- Varför har du inte sagt något? Då ska vi fixa din karriär! Ulrik kramade om mig och gav mig en puss på pannan.
- Du är fantastisk! Jag kramade om honom och stor log!
- Hejsan, vem är detta? Jag reste mig upp för att kolla vem det var? Jag möttes av en stor blixt i ansiktet, det var en fotograf. Som ville ta kort på Ulrik.
- Ursäkta, men det här är privat mark! Ulrik reste sig upp och gick fram till fotografen.
- Kan jag inte få ett kort med dig och din flickvän? Fotografen log och pekade på mig. Jag ställde mig bakom Ulrik som började gå framåt.
- Detta angår inte dig, Ulrik tog min hand och vi gick in till huset.
- vem var det?
Väldigt många bilder =) Säg till om ni vill ha bilder från när Ulrik var i Huddinge =)
Ha det bra! Hoppas ni gillade den här delen =)
Kommentarer
Postat av: Anonym
jättebra, mer! :)
Postat av: Emelie
Mer mer mer nu!!! Den är så bra.
Klart vi vill har bilder på Ulrik från Huddinge.
Trackback