mulrikmunthernovell

 

 

Jag vaknade av lukten av kaffe och gnuggade mig i ögonen några gånger för att vakna till. Jag öppnade ögonen och där satt Ulrik, han satt i soffan med ett block och en kaffekopp.

- Go morron, Ulrik tittade upp och log mot mig.

- God morgon, jag satte mig upp och kände hur yr jag blev, huvudet snurrade runt så jag bestämmde mig för att lägga mig ner.

- Hur är det? Ulrik la ifrån sig sina saker och kom gående mot mig. Han satte sig på sängkanten och tog min hand.

- Jag vet inte, glömde vi något igår? Jag blev förvirrad och kramade om hans hand hårdare.

- Tabletterna, sa vi båda sammtidigt. Jag tittade på Ulrik och log. Han släppte min hand, reste sig upp och gick mot den lilla kökshörnan.

- Här har du, Ulrik gav mig ett glasvatten, fyra tabletter och en kaffemugg. Jag log som svar och stoppade snabbt två av tabletterna i munnen och skjölde ner med vattnet, sen gjorde jag likadant med dem andra två. Jag gav Ulrik glaset och försökte sätta mig upp igen.

- Du klarar det, Ulrik la handen bakom mig som stöd och log mot mig. Jag satte mig försiktigt upp och lutade mig mot Ulriks hand. Han la flera kuddar bakom mig och satte sig bredvid.

- Tack! Jag tog en klunk av kaffet och tittade på Ulrik. Han log mot mig och följde mig med blicken.

- Det här gick inte som jag hade trott, jag tittade ner på muggen och strök fingret längs kanten.

- Vaddå? Ulrik tog min hand och lät orolig. Jag försökte ställa ifrån mig muggen men Ulrik tog tag i den och ställde den prydligt på bordet.

- Det här! Jag pekade på mig och sängen sen runt hela rummet. Jag kramade om hans hand och strök tummen fram och tillbaks längs hans hand som jag höll i.

- Hörru! Du blir piggare med dagen, Ulrik la fingrarna under min haka och lyfte den lätt. Han tittade bestämt på mig, hans ögon glittrade och hela han var helt fantastisk.

- Tror du det? Jag kände oron i mig spridas och kollade ner på hans läppar. Dem var öppna, men bara lite. Jag kände hur jag bara ville röra dem med mina fingrar, men strök snabbt den tanken.

- Det är klart, VI klarar det! Säg bara vad jag ska göra, Ulrik strök handen längs min kind och jag rodnade. Hela jag blev röd och lycklig. Jag tog tag i hans hand som landat på min axel och kramade om den, hårt den här gången.

- Vad vill du att jag ska göra? Ulrik kollade fundersamt på mig och smålog. Jag funderade länge, medan jag höll i hans hand.

- Jag vill att du gör det du vill göra och lever! Jag kollade tillslut på honom och log.

- Det göra jag ju, är här med dig! Ulrik stök handen längs mitt ben och log. Det pirrade i hela kroppen och jag log stort. Ingen hade någonsin sagt något sånt till mig förut, det fanns någon som gillade mig, för den jag var.

- Åh, men dina spelningar? Jag kollade på Ulrik, visste inte hur han skulle reagera men inte det här. Ulrik kollade ut genom fönstret som var bakom mig och andades in en gång.

- Jo, det förstås! Han tog en paus och kramade om min hand.

- Jag får ställa in dem små och sen skulle jag ju behöva en som sjunger bakom mig.... Jag gapade och glodde på honom. Vad var det han sa?

- Va? Fick jag fram tillslut, jag försökte fånga hans blick men han kollade bara mot fönstret.

- Skulle du vilja köra till mig? Köra en duett? Jag håller på att skriva en nu.... Ulrik släppte tillslut blicken och kollade ner på mig. Han log och strök sin hand mot min kind.

- Nej, det går inte! Jag ska ta det lugnt, och jag kan inte sjunga! Jag släppte hans hand och försökte ställa mig upp. jag tog tag i bordet och gick långsamt till badrummet.

- Juno? Ulrik hade rest sig han med och följde snabbt efter mig. Jag ställde mig vid handfatet och satte på vattnet, jag kupade mina händer och stänkte ner hela ansiktet.

- Juno, lyssna på mig! Ulrik la handen på min axel och kramade om den. Jag stängde av vattnet, tog en handuk och gnuggade runt i anstiktet. Tillslut vände jag mig om och möttes av hans blick.  

- Juno? Ulrik lät sin hand glida ner till sida och kollade på mig. Han öppnade munnen men stängde den snabbt.

- Vad är det? Förlåt men jag kan absolut inte stå inför alla dina fans och förstöra alla dina fantastiska låtar, jag kollade ner på mina fingrar och kände oron som spred sig längre ut i kroppen.

- Du gör bara mina låtar bättre, Ulrik stod helt stilla och snuddade vid mina fingrar. Jag ryckte åt mig dem och började snubbla ut till sängen igen. Jag tror Ulrik stod stilla men jag vågade in kolla bakåt. Jag la mig tillslut i sängen och pustade ut. Vad har jag gjort? Jag kramade om Ulriks kudde och andades in hans doft. Den lena och underbara doft som inte går att förklara men som värmer hela mig. Jag blundade och kramade kudden hårdare, nu gick det inte. Jag blundade hårt occh sen kom tårarna, det lät nästan ingenting men hela magen snuurrade ihop sig.

- Ulrik? Jag snyftade till några gånger och försökte torka ögonen men det var ingen idé, det kom nya hela tiden.

- Aa, Jag kände en hand på min axel och släppte snabbt kudden. Jag vände mig om och andades in, det var Ulrik. Jag la huvudet mot hans bröstkorg och försökte  öppna ögonen, men tårarna stängde dem snabbt.

- Hur är det? Förlåt, Ulrik la hakan mot mitt huvud och andades tungt. Jag la armarna runt honom och kramade om dem.  Jag torkade bort tårarna efter cirka en timme, när jag lugnat ner mig. Ulrik kollade på mig och strök bort en hårslinga från mitt anstikte.

- Förlåt Juno! Ulrik pussade mig på pannan och strök handen längs min rygg.

- För vad? Jag kollade förvirrat mot honom och satte mig upp. Den här gången utan att bli yr.

- För att jag fick dig att gråta och satte press på dig, Ulrik satte sig bredvid mig och reste sig snabbt upp. Han ställde framför mig och räckte ut handen. Jag la mina i honoms och reste mig försiktigt upp, jag hamnade öga mot öga framför honom och kramade om honom hårt.

- Du får mig bara att må bra, jag andades i hans öra och drog in mer av hand fantastiskt doft. Han släppte mig löst och tog min hand, han stod stilla och kollade på mig.

- Föresten, skulle man kunna få höra denna låt, du pratat om? Jag log mot honom och han pussade min hand och log brett.

- Alltid, han började gå medan han höll i min hand. Jag satte mig i soffan och han gick och hämtade sin gitarr. Han satte sig bredvid mig och drog några ackord. Han tog en paus och  kollade en lång stund på mig.

- Är du beredd? Han kollade ner på gitarrens hals och stämde en sista gång.

- Mm, jag nickade och log brett. Ingen hade någonsin skrivit en låt, till mig. Han tog dem första ackorden och det pirrade till i min kropp.

- The day begin, just like always, Han började sjunga och sneglade då och då på mig. Jag log och njöt hela låten. Ulrik pausade i mitten vilket jag inte trott och då kom jag tillbaka till verkligheten.

- Vad tycker du? Den är inte klar men det skulle kanske kunna bli något? Ulrik la ifrån sig gitarren och drog upp benen i soffan.

- Den är fantastisk, det kommer bli en hit! Jag la mig bredvid honom och log stort. Hur kan man må såhär jäkla bra?

- Haha, tack! Ulrik la armen runt min hals och smålog. Jag kollade på honom och log jag med. Nu kan vad som helst hända och jag kommer ändå att må bra.

- Är du hungrig? Du har inte ätit någonting, Ulrik väckte mig och kollade undrande på mig.

- Aa, det är jag! Jag kollade på honom och strök handen längs hanss kind.

- Vad vill min sköna dam ha för något? Ulrik log och satte sig upp.

- Eh, var det ända jag hann säga innan Ulriks mobil ringde.

- Ursäkta, Ulrik tog upp mobilen och gick in till badrummet. Jag satte mig upp och började rota i min väska. Jag hade inga rena kläder kvar. Hur skulle jag göra nu? 

- Förlåt, det var min maneger som ringde, Ulrik la armarna runt mig och strök bak mitt hår.

- Det gör inget, vad sa han? Jag stod stilla och lät mina armar ligga slätt med mina sidor.

- Inget speciellt, undrade om jag kunde komma loss några timmar ikväll... Ulrik letade efter min hand och jag la min lätt i hans. 

- Och du svarade? Jag kramade om hans hand och undrade vad han skulle svara.

- Nej, jag vill vara med dig. Ulrik släppte min hand och gick mot köket.

- Men det handlar om din framtid, Ulrik! Jag gick med små, lätta steg efter honom.

- Du är min framtid, Juno! Ulrik vände sig om, han såg allvarlig ut men ändå lättad. Jag skakade på huvudet och satte mig sen ner i soffan. Ulrik gick till köket och började laga någon mat, jag hörde kylskåpsdörren öppnas och sen stängas. Jag tog upp min mobil som låg på bordet och satte på den.

- Har det hänt något? Ulrik  tog vid spisen och pratade med låg ton.

- Vi har inga kläder och ingen mat, Ulrik! Hur ska vi klara oss, Jag vände mig om för att få se hans blick men den satt fast vid maten.

- Jag vet, Ulrik lät inte så orolig och vände sig inte om heller.

- Jag måste åka hem, jag la ifrån mig mobilen och la mig ner i soffan.

- Varför? Jag blundade och hörde Ulrik steg komma närmare. Jag kände en hand runt min och kisade med ögonen.

- Vad har hänt? Vad har jag gjort?