Del 25 :D

Jag tog Ulriks hand och vi gick in i hissen. Ulrik tittade på mig och lutade sig mot en vägg. Jag kollade på honom och släppte hans hand. Just nu behövde jag lugna ner mig själv.
- Hur mår du? Ulrik stod kvar men kollade på mig med en lugnade blick. Jag smålog och vände sen bort blicken, Jag lutade huvudet mot väggen och blundade. Hissen plingade till och jag öppnade ögonen långsamt. Ulrik tog min hand och vi gick ut.
- Det kommer gå bra, Ulrik kysste min kind lätt och lutade sig närmare mig. Jag kramade om hans hand och lutade mig närmar honom.
- Kanske, min röst darrade lite men jag bet mig i läppen och spände mig så det var svårt att höra. Vi gick i tystnad en lång stund. Jag visste inte vart vi skulle men Ulrik knuffade till mig då och då för att vi skulle svänga.
- Hörru! Ulrik stannade tvärt bredvid en bokhandel och vände sig mot mig. Jag tog ett steg bak för att komma i samma nivå som honom. Jag kramade om hans hand och kände hur min mage krympte. Vad kommer han säga? Ulrik gör mig inte illa, sluta nu Juno!
- Aa? Jag sneglade lite på honom och kände oron sprida sig.
- Du måste inte följa med mig, jag ser hur svårt det är för dig, Ulrik la några fingrar under min haka och lyfte upp mitt ansikte. Jag blundade och lutade mig framåt. Jag visste att han skulle finnas där, mitt huvud landade mot Ulriks bröstkorg och jag slappnade av. Ulrik la armarna runt mig och pussade mig lätt på huvudet. Jag andades in hans doft och öppnade min mun.
- I go were ever you will go, Jag log och kollade på Ulrik där han började flina.
- Bara du räddar mig när jag dör, jag tog än en gång tag i hans hand och kysste honom lätt på munnen.
- Lovar, Ulrik vände sig om och började gå. Jag gick ett halvt steg bakom honom och smålog. Ja, jag är nervös vem är inte det när man ska träffa sin pappa som svikit och aldrig funnits där för mig, men nu kände jag mig ändå säker på att jag gjort rätt val att följa med. Ulrik sneglade på mig då och då och log, det pirrade till i min mage varje gång och jag skuttade till ett steg.
- Här är det, Ulrik stannade och pekade på en port in till en resturang. Jag kramade om hans hand hårdare och kände hur hjärtat dunkade extra hårt. Ulrik kollade på mig och jag andades in länge.
- Ska vi gå in och sätta oss? Vi är först. Ulrik la armarna runt mig och kollade mig i ögonen. Jag nickade och lutade huvudet mot hans axel. Jag är kortarde än honom men det gör inget att jag står på tå hela tiden.
- Älskar dig! Jag gav honom en snabb kyss och vände mig sen framåt. Ulrik la sin ena arm runt min midja och öppnade dörren. Det var ett stort rum med många bord, det fanns inte så många där just nu. Ett äldre par satt vid ett fönster och pratade lågt med varandra. Min blick snurrade runt i rummet för att se om min pappa fanns där. Men det gjorde han som tur var inte. Det kom fram en ung kille till oss och pekade på ett bord långt in.
- Välkommna, passar den här platsen? Han böjde sig ner och plockade upp två menyer.
- Det blir bra, Ulrik tog min hand och följde efter killen. Han la ner menyerna på bordet och gick sen vidare till några andra. Jag satte mig på stolen mittemot Ulrik och sträckte ut handen för att ta en meny, men blev fångad av Ulrik. Han tog min hand och kramade om den, jag kollade upp och möttes av hans leende.
- Vet du? Ulrik släppte min hand och sköt fram en meny till mig.
- Vaddå? Jag log och la handen på menyn.
- Du är vackrast i världen! Ulrik tittade mig rakt i ögonen.
- Pratar du med dig själv nu? Jag skrattade till och blinkade en stund. Ulrik sa inget utan öppnade menyn, det gjorde jag också. Jag läste mellan raderna men blev inte sugen på någonting, mina tankar var på ett annat spår. Snart är det dags att få träffa honom, mannen som är min pappa men som jag inte känner igen. Han som aldrig muntrat upp mig och som inte brytt sig om min saknade mamma.
- Hittar du något? En låg röst hördes i mina tankar och jag ruskade lite på mig. Framför mig satt min förebild, han som fått mig att leva tack vare hans musik och den vackraste och finaste männsikan som finns.
- Jag tittar på det nu! Jag bestämde mig för att strunta i de fåniga tankarna jag hade och fokusera på den underbara person som bryr sig om mig. Ulrik skrattade till och gav mig en slängkyss.
- Annars så kan jag tänka mig en ceasarsallad, jag log och stängde menyn.
- De är nog lika goda, Ulrik log och la ifrån sig sin meny ovanpå min. Killen som visat oss bordet kom tillbaka till oss med ett stort leende.
- Vad får det lov att vara? Han tittade först på Ulrik och sänkte på ena ögonbrynet.
- Jag tar en kyklingpasta och en cola, Ulrik log mot honom och gav honom våra menyer. Killen vred på huvudet och tittade på mig.
- En ceasarsallad med kykling och ett glas vatten, Jag tittade på honom och vände sen blicken till Ulrik där han nu tagit upp sin mobil.
- Okej, Tack så mycket, Killen vände sig om och gick till en dataskärm och skrev in vår beställning.
- Vad händer? Jag kollade på Ulrik där han satt med sin mobil.
- Va? Inget speciellt, gjorde ett inlägg på facebook bara, Han stoppade ner mobilen i fickan och kollade sig omkring. Min mage började pirra och jag kollade ner på mina fingrar. De var tunna och spända. Jag hörde en svag duns och kollade upp.
- Varsågod! Killen hade ställt ner både maten och drickam framför mig och log lite smått. Jag kollade först lite svagt på Ulrik men bestämde mig för att låta han sitta där. Jag tog upp glaset och lutade mig mot ryggstödet. Glaset var kallt och kylde ner min kropp, jag kramade om det lite extra hårt för att känna en annan smärta.
- Ska du inte äta? Jag ställde ner glaset och kollade på Ulrik. Han röst lät lite darrig men ändå stadig.
- Mm, var det ända jag fick ur mig. Jag tog upp gaffeln och stoppade in en liten kyklingbit i munnen. Jag fortsatte att långsamt stoppa en bit i munnen tills det nästan var slut. Jag hade inte hört ett ljud från Ulrik och inte hade jag vågat kolla på honom heller.
- Tack, fick jag tillslut ur mig. Jag kollade honom i ögonen och log. Ulrik kollade på mig men ställde sig sen upp.  Vad händer? Jag bestämde mig för att sitta kvar, då kunde ju inget hända.
- Kommer du? Ulrik ställde sig vid min stol och sträckte ut ena handen. Jag sköt ut stolen en bit och tog tag i hans hand. Snabbt kom jag upp på benen och stod nära honom. Jag hörde hans andetag och kände hans värme. Ulrik letade efter min hand och tog tag i den.
- Vart ska vi?? Jag kollade orolig på honom och kramade om hans hand lite hårdare.
- Dags för mötet! Ulrik började gå och höll mig säkert i handen. Han gick fort ut ur resturangen och sen ner till en lite gata. Jag sprang efter honom för att hålla samma tempo, min mage gjorde bara ondare och ondare. Det blev inte bättre av att jag fick springa och blev väldigt svettig. Ulrik stannade utanför en lite entré och tog upp sin mobil. Jag släppte hans hand och ställde mig mot en vägg.
- Usch! Viskade jag för mig själv, nu mådde jag dåligt. Jag torkade bort den svett som kommit med armen och försökte andas normalt. Jag lutade huvudet mot den kalla väggen och blundade, snart händer det. Jag kände några händer runt mina höfter och slog upp ögonen. Två par glittrande ögon mötte mina och jag log lite svagt.
- Sluta göra mig glad! Jag är ju nervös! Jag slog Ulrik lite lätt på ena armen och skrattade till. Ulrik la sina händer runt min midja och andades lugnt. Jag blundade och lutade mig mot hans bröstkorg. Ta det lugnt Juno! Du klarar det, du har ju Ulrik. Jag kramade om Ulrik hårdare, kände hur min mage krympte ihop och blev liten och tunn.
- Vackraste!? Jag öppnade mina ögon och kollade upp på honom. Jag rätade på mig och tog tag i hans hand.
- Du är bäst i hela världen! Jag ställde mig på tå, la handen runt hans nacke och tryckte mina läppar mot hans. Ulrik slutade kyssen lätt och tog min hand.
- Det är dags! Han började långsamt gå med mig tätt intill. Vi gick in genom den lilla entren och hamnade vid en lite disk.
- Halloj! Sa en ung tjej som stod bakom disken.
- Hallå, Hallå! Vi ska på ett möte, Ulrik släppte min hand och tog upp mobilen och läste upp ett namn.
- Välkommna! Tjejen vinkade åt en dörr och log stort åt Ulrik. Jag gick några steg bakom Ulrik och kollade ner i marken. Ulrik höll upp dörren och jag gick långsamt igenom den. Han tog min hand och vi gick längs korridoren i tystnad. Ulrik la handen på min axel och jag stannade till.
- Älskar dig! Han kysste mig länge. Efter en stund andades jag in och följde efter Ulrik som var på väg att öppna dörren. Dörren där alla skulle sitta, sitta och kolla på oss....
 
Måste bara säga att ni är bäst!! Tack för alla kommentarer och allt peppande :D
 
 
Tumblr_m98wuuktc61retbllo1_500_large
Tumblr_m3dwgd5hal1ql0o7zo1_500_large
Tumblr_m3f937lpfy1r0j5jlo1_1280_large
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

super bra! mer!

2012-09-20 @ 20:08:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0