del 24 ;)
Ulrik kollade häpet på mig och kramade om min hand hårdare.
- Du kan inte skita i din karriär! Du har sjuktmassa fans som älskar dig, jag kollade upp i taket och blundade.
- Men du kan inte åka hem! Ulrik försökte fånga min blick men jag strundade i det.
- Varför? Jag kände hur fel det lät, som om jag inte skulle velat vara här med honom. Men jag kunde inte ta tillbaka vad jag nyss sagt.
- För jag älskar dig, jag kan inte leva utan dig, Juno! Jag vet att det inte gått så långt sen vi träffades men jag tänker aldrig lämna dig! Jag kollade på honom, det kände lixom äkta det han sa. Jag kramade om hans hand men kollade sen upp i taket.
- Juno! Lyssna på mig, Ulrik snyftade till och jag kollade snabbt på honom, grät han? När jag vände mig om möttes jag av hans ögon. Dem var inte röda eller blöta men det snyntes att han inte var glad, för glittret fattades.
- Okey, jag strök handen längs hans kind. Var det jag som gjort såhär mot honom? Han kramade om min hand och försökte le.
- Jag gör vad som helst! Bara du inte lämnar mig, han kollade på mig och strök bort en hårslinga från mitt anstikte. Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. Hur ska man svara när någon sagt detta?
- Jag åker på mötet idag, vi flyttar hem till min mamma? Stannar här, köper mat och kläder? Snälla Juno säg något! Ulrik kollade ner på våra händer som var ihop klistrade. Jag kramade om hans hand lite hårdare och andades in.
- Okey, var det ända jag fick ur mig och jag såg genast hur Ulrik sken upp. Hans ögon började glittra och han hoppade upp. Han tog tag runt mig ooch lyfte upp mig på axel, han la mig föriktigt på sin axel och började dansa runt. Vi skuttade fram och tillbaka, snurrade runt här och var och landade tillslut på sängen.
- Tack! Ulrik la sig nästan på mig och pussade mig på kinden.
- Men då måste vi sätta igång! Jag log mot honom och skrattade till.
- Då kör vi! Ulrik låg kvar i sängen medan jag hoppade upp och ställde mig upp. Han log brett mot mig när han såg att jag försökte se irriterad ut. Vilket jag inte kunde eftersom jag var lycklig. Jag tog tag runt hans fot och började kittla den. När Ulrik sparkat några gånger, gjorde jag hästbett upp till hans höft. Han reagerade inte då heller så jag la mig på honom och strök handen längs hans bröst.
- Kan vi inte vara här en liiiten stund? Ulrik strök handen genom mitt hår och smålog. Jag log och tog hans hand.
- Nepp! Jag skrattade till när jag såg Ulriks uttryck och la huvudet mot hans bröstkorg. Jag kände när hans bröstkorg lyftes och sen sänktes ner igen. Ulrik la händerna på min rygg och kramade om mig.
- Lova mig något, Ulriks mjuka röst väckte mig ur drömmarna och jag kollade på honom.
- Vaddå? Jag strök handen längs hans kind och log lite smått.
- Lämna mig aldrig, även om jag är en idiot. Ulrik kollade på mig, det syntes att han var allvarlig för hans mun hade blivit spänd.
- Det lovar jag! Jag la huvudet mot hans, nu var vi så nära att våra nästippar nuddade varandra och jag kände hans andedräkt när han öppnade och stängde munnen. Ulrik la handen om min nacke och lutade sig fram. Han läppar var mjuka men lite spända. Jag visste inte hur han kände sig men jag blev varm i hela kroppen och det kittlade till i magen. Jag avslutade kyssen långsamt och gav Ulrik världens största leende.
- Sluta störa mig när jag jobbar! Ulrik log ännu bredare mot mig och satte sig halvt upp. Jag skrattade till och la mig ner i sängen igen. Ulrik ställde sig upp och räckte fram handen mot mig, jag tog tag i den men låg fortfarande kvar i sängen.
- Upp och hoppa! Ulrik drog lite i min hand och små skrattade åt sig själv.
-Men pappa, jag vill inte! Jag skrattade och drog hårt i hans hand. Ulrik lanade med en duns ner i sängen, huvudet nära mitt. Jag la mig på mage och la mig ovanför Ulrik. Hans ögon lyste och glittrade mer än förr, jag tror han också är lycklig. Mina läppar mötte hans igen och det pirrade till ännu mer. Ulriks händer var runt min hals och mina låg på hans mage. Ulriks läppar släppte mina och drog sig ur lite. Jag kollade på honom och han såg lite fövirrrad ut.
- Vad är det? Jag krånglade mig ur hans grep och la mig på magen bredvid honom istället.
- Inget, Ulrik försökte le och la sig på sidan mot mig.
- Är du helt säker? Jag kollade på honom, nu var jag orolig. Kan han inte lita på mig så funkar inte det här.
- Nej, Ulrik la sin hand på min höft och den andra under hans haka. Jag flyttade mig närmare honom och la mig precis under hans ansikte.
- Kan du inte berätta? Jag strök handen genom hans hår och la den sen i hans hand.
- Jag ska träffa din pappa idag på mötet, Ulriks hand kramade om mig hårdare och jag såg att han fick kämpa fram sitt vackra leende.
- Jag följer med dig, du behöver väl inte vara orolig? Det tog emot att säga att jag ville följa med och träffa min pappa, manen som inte kom ihåg mitt namn men som var den som vart med och gjort mig.
- Du behöver inte följa med det var därför jag var orolig, för att du inte vilje komma, Ulrik satte sig upp och kramade om båda mina händer.
- Det är klart jag följer med, än en gång ljög jag för honom men jag visste att han skulle rädda mig. Ulrik la sig ner nästan på mig och så var hans mjuka läppar trycka mot mina. Jag ville pausa stunden nu, jag skulle kunna ligga här i flera år. Tätt intill Ulrik, känna hans läppar mot mina, hans bröstkorg när den snuddade vid mig och hans händer runt min midja. *knack, knack* , Jag ryckte till och satte mig snabbt upp.
- Vem kan det vara? jag viskade och ställde mig upp bredvid sängen.
- Jag vet inte, Ulrik ställde sig upp, gav mig en släng kyss och började gå mot dörren. Jag gick in på toa och stänkte vatten i mitt ansikte.
- Halloj! Hörde jag Ulriks röst utefrån. Så det måste vara någon han känner. Jag torkade mitt ansikte och satte upp håret i en hästsvans. Dörren stängdes och jag beslöt mig för att gå ut. Ulrik satt i soffan med hans mamma, det var hon som kommit. Men varför?
- Hej, Hej! Hon log och vinkade när hon väl sätt mig. Jag satte mig i soffan bakom Ulrik och vinkade lite smått. Jag la mina händer på Ulriks höfter och lutade mig mot hans rygg. Ulrik tog tag i min ena hand och fortsatte prata med sin mamma. Jag hörde inte vad dem pratade om eller brydde mig inte.
- Juno? Ulrik vände sig om och strök handen längs min kind.
- Aa? Jag kollade på Ulrik och hans mamma som båda kollade på mig. Jag smålog och kollade ner.
- Vi ska åka till mamma imorgon, Ulrik flinade åt mig och gav mig en pussmun.
- Om det går bra? Ulriks mamma ställde sig upp och gick mmot dörren.
- Det går bra, Jag och Ulrik ställde oss upp samtidigt och gick hand i hand efter henne till dörren. Vi kramade om henne och vinkade hejdå. Ulrik lutade sig mot väggen och verkade tänka på något för han blundade.
- Vi måste fixa oss, Jag ställde mig framför honom, när han öppnade ögonen och såg mig log han brett och kramade om mig.
- Okey, mamma! Ulrik kysste mig lätt och gav mig en klapp på rumpan, jag ryckte till när han hade kvar handen och puttade mig framåt.
- Jag måste duscha, sa jag snabbt. Jag hade inte duschat på länge och haft på mig samma kläder ganska länge så jag luktade nog inte så värst gott. Jag pussade Ulrik på kinden och gick in till toan. Jag stängde dörren lite lätt och började ta av mig. Jag satte på vattnet, tog en handduk och la den bredvid duschen och hoppade in. Det fanns bara hotell tvål och en liten flaska shampoo, så det fick duga vi skulle ju inte på någon nobell middag. Jag skölde av mig en sista gång, stängde av vattnet och öppnade duschdörren en liten bit och stack ut armen. Jag hittade inte handduken men fick en rejäl chock när någons arm tog tag i min.
-AAAAAAAAAAAAAAAAAH! Skrek jag och slet in handen. Jag hörde någon fnittra till utanför och hörde direkt att det var Ulrik. Dörren åkte upp en liten bit och en hand stack in med min handduk. Jag virade den runt mig och klev ut, jag möttes av Ulrik leende.
- Förlåt att jag skrämde dig, Ulrik log större och kramade om mig. Jag tog ett steg tillbaka för att kunna se hans ansikte bättre.
- jag ska döda dig! Jag log mot honom och slog upp min ena knytnäve i luften.
- Jag älskar dig med, Ulrik skrattade till och drog mig närmare.
- Vi måste skynda oss Ulrik, inge lek! Hans ögon glittrade och han putade lite med munnen.
- bara eeeeeen, Ulrik putade lite mer och försökte göra hundvalps blicken. Jag la händerna runt honom och kysste honom. Det blev en lång och fantastisk en. Ulrik log brett när vi tillslut avslutade den, han drog av sig tröjan och gick ut till sängen.
- Vad ska jag ha på mig? Ulrik kollade på mig, han stod vänd mot mig och jag kunde inte råför att jag stod och råstirra på hans mage.
- Eh, ursäkta? Sa jag och ruskade lite på mig. Ulrik log och tog några steg närmare mig.
- Kan fröken råstirra, hjälpa mig med vad jag ska ha på mig! Ulrik log och tog tag i mina händer. Han svingade dem lätt från sida till sida.
- Men du är ju proffs på att hitta kläder, älskar din klädstil då ska inte jag förstöra den, jag log mot honom och gick sen för att leta efter kläder till mig. Det var inte lätt att hitta något, jag rev ut alla kläder jag hade och la dem på golvet.
- HJÄÄÄLP! Jag kollade på Ulrik som stod och drog på sig en stickad kofta. Ulrik kom gående mot mig och satte sig bredvid mig. Han kollade på röran jag hade och log för sig själv.
- Ta det här, han höll upp ett par slitna jeans och ett svart linne med ett vitt kors på.
- Tack, jag ställde mig upp och drog snabbt på mig det.
Om ni vill...
Om ni vill så skriver jag klart novellen helt, men då måste ni kommentera.
Har världens underbaraste kompis son tvingar mig att skriva <3
.....
Hej!!
Jag tror jag ska lägga ner bloggen, skolan börjar snart och jag har inte lusten att skriva längre, ska försöka avsluta novellen men sen blir det nog slut med det. Tack alla för allt <3 det har varit roligt men nu har jag annat att tänka på. Tack för att ni stötat mig och kommit med förslag :)
Ha det bäst
Hemma!! :)
Jag har inte sagt något men nu är jag hemma! Har varit i San fransisco i 4 dagar och på Hawaii i nästan 3 veckor. Nu är jag som sagt hemma, ett kapitel kommer kanske imorgon. Är inte helt omställd än.
Ha det bäst :D
Del 23 :)
Hejsan, mår ni bra? Jag skulle bara vilja säga en sak innan jag skriver nästa del...
Den är riktad mot en speciell person och jag tror h*n vet vem det är, jag är sjukt ledsen för vad som hände. Jag mådde inte bra och riktade det mot dig. Jag hoppas vi kan gå vidare, om du vill. Jag menade inte vad jag sa, alla har dåliga dagar som sagt. Tack <3 :)
Jag vaknade av lukten av kaffe och gnuggade mig i ögonen några gånger för att vakna till. Jag öppnade ögonen och där satt Ulrik, han satt i soffan med ett block och en kaffekopp.
- Go morron, Ulrik tittade upp och log mot mig.
- God morgon, jag satte mig upp och kände hur yr jag blev, huvudet snurrade runt så jag bestämmde mig för att lägga mig ner.
- Hur är det? Ulrik la ifrån sig sina saker och kom gående mot mig. Han satte sig på sängkanten och tog min hand.
- Jag vet inte, glömde vi något igår? Jag blev förvirrad och kramade om hans hand hårdare.
- Tabletterna, sa vi båda sammtidigt. Jag tittade på Ulrik och log. Han släppte min hand, reste sig upp och gick mot den lilla kökshörnan.
- Här har du, Ulrik gav mig ett glasvatten, fyra tabletter och en kaffemugg. Jag log som svar och stoppade snabbt två av tabletterna i munnen och skjölde ner med vattnet, sen gjorde jag likadant med dem andra två. Jag gav Ulrik glaset och försökte sätta mig upp igen.
- Du klarar det, Ulrik la handen bakom mig som stöd och log mot mig. Jag satte mig försiktigt upp och lutade mig mot Ulriks hand. Han la flera kuddar bakom mig och satte sig bredvid.
- Tack! Jag tog en klunk av kaffet och tittade på Ulrik. Han log mot mig och följde mig med blicken.
- Det här gick inte som jag hade trott, jag tittade ner på muggen och strök fingret längs kanten.
- Vaddå? Ulrik tog min hand och lät orolig. Jag försökte ställa ifrån mig muggen men Ulrik tog tag i den och ställde den prydligt på bordet.
- Det här! Jag pekade på mig och sängen sen runt hela rummet. Jag kramade om hans hand och strök tummen fram och tillbaks längs hans hand som jag höll i.
- Hörru! Du blir piggare med dagen, Ulrik la fingrarna under min haka och lyfte den lätt. Han tittade bestämt på mig, hans ögon glittrade och hela han var helt fantastisk.
- Tror du det? Jag kände oron i mig spridas och kollade ner på hans läppar. Dem var öppna, men bara lite. Jag kände hur jag bara ville röra dem med mina fingrar, men strök snabbt den tanken.
- Det är klart, VI klarar det! Säg bara vad jag ska göra, Ulrik strök handen längs min kind och jag rodnade. Hela jag blev röd och lycklig. Jag tog tag i hans hand som landat på min axel och kramade om den, hårt den här gången.
- Vad vill du att jag ska göra? Ulrik kollade fundersamt på mig och smålog. Jag funderade länge, medan jag höll i hans hand.
- Jag vill att du gör det du vill göra och lever! Jag kollade tillslut på honom och log.
- Det göra jag ju, är här med dig! Ulrik stök handen längs mitt ben och log. Det pirrade i hela kroppen och jag log stort. Ingen hade någonsin sagt något sånt till mig förut, det fanns någon som gillade mig, för den jag var.
- Åh, men dina spelningar? Jag kollade på Ulrik, visste inte hur han skulle reagera men inte det här. Ulrik kollade ut genom fönstret som var bakom mig och andades in en gång.
- Jo, det förstås! Han tog en paus och kramade om min hand.
- Jag får ställa in dem små och sen skulle jag ju behöva en som sjunger bakom mig.... Jag gapade och glodde på honom. Vad var det han sa?
- Va? Fick jag fram tillslut, jag försökte fånga hans blick men han kollade bara mot fönstret.
- Skulle du vilja köra till mig? Köra en duett? Jag håller på att skriva en nu.... Ulrik släppte tillslut blicken och kollade ner på mig. Han log och strök sin hand mot min kind.
- Nej, det går inte! Jag ska ta det lugnt, och jag kan inte sjunga! Jag släppte hans hand och försökte ställa mig upp. jag tog tag i bordet och gick långsamt till badrummet.
- Juno? Ulrik hade rest sig han med och följde snabbt efter mig. Jag ställde mig vid handfatet och satte på vattnet, jag kupade mina händer och stänkte ner hela ansiktet.
- Juno, lyssna på mig! Ulrik la handen på min axel och kramade om den. Jag stängde av vattnet, tog en handuk och gnuggade runt i anstiktet. Tillslut vände jag mig om och möttes av hans blick.
- Juno? Ulrik lät sin hand glida ner till sida och kollade på mig. Han öppnade munnen men stängde den snabbt.
- Vad är det? Förlåt men jag kan absolut inte stå inför alla dina fans och förstöra alla dina fantastiska låtar, jag kollade ner på mina fingrar och kände oron som spred sig längre ut i kroppen.
- Du gör bara mina låtar bättre, Ulrik stod helt stilla och snuddade vid mina fingrar. Jag ryckte åt mig dem och började snubbla ut till sängen igen. Jag tror Ulrik stod stilla men jag vågade in kolla bakåt. Jag la mig tillslut i sängen och pustade ut. Vad har jag gjort? Jag kramade om Ulriks kudde och andades in hans doft. Den lena och underbara doft som inte går att förklara men som värmer hela mig. Jag blundade och kramade kudden hårdare, nu gick det inte. Jag blundade hårt occh sen kom tårarna, det lät nästan ingenting men hela magen snuurrade ihop sig.
- Ulrik? Jag snyftade till några gånger och försökte torka ögonen men det var ingen idé, det kom nya hela tiden.
- Aa, Jag kände en hand på min axel och släppte snabbt kudden. Jag vände mig om och andades in, det var Ulrik. Jag la huvudet mot hans bröstkorg och försökte öppna ögonen, men tårarna stängde dem snabbt.
- Hur är det? Förlåt, Ulrik la hakan mot mitt huvud och andades tungt. Jag la armarna runt honom och kramade om dem. Jag torkade bort tårarna efter cirka en timme, när jag lugnat ner mig. Ulrik kollade på mig och strök bort en hårslinga från mitt anstikte.
- Förlåt Juno! Ulrik pussade mig på pannan och strök handen längs min rygg.
- För vad? Jag kollade förvirrat mot honom och satte mig upp. Den här gången utan att bli yr.
- För att jag fick dig att gråta och satte press på dig, Ulrik satte sig bredvid mig och reste sig snabbt upp. Han ställde framför mig och räckte ut handen. Jag la mina i honoms och reste mig försiktigt upp, jag hamnade öga mot öga framför honom och kramade om honom hårt.
- Du får mig bara att må bra, jag andades i hans öra och drog in mer av hand fantastiskt doft. Han släppte mig löst och tog min hand, han stod stilla och kollade på mig.
- Föresten, skulle man kunna få höra denna låt, du pratat om? Jag log mot honom och han pussade min hand och log brett.
- Alltid, han började gå medan han höll i min hand. Jag satte mig i soffan och han gick och hämtade sin gitarr. Han satte sig bredvid mig och drog några ackord. Han tog en paus och kollade en lång stund på mig.
- Är du beredd? Han kollade ner på gitarrens hals och stämde en sista gång.
- Mm, jag nickade och log brett. Ingen hade någonsin skrivit en låt, till mig. Han tog dem första ackorden och det pirrade till i min kropp.
- The day begin, just like always, Han började sjunga och sneglade då och då på mig. Jag log och njöt hela låten. Ulrik pausade i mitten vilket jag inte trott och då kom jag tillbaka till verkligheten.
- Vad tycker du? Den är inte klar men det skulle kanske kunna bli något? Ulrik la ifrån sig gitarren och drog upp benen i soffan.
- Den är fantastisk, det kommer bli en hit! Jag la mig bredvid honom och log stort. Hur kan man må såhär jäkla bra?
- Haha, tack! Ulrik la armen runt min hals och smålog. Jag kollade på honom och log jag med. Nu kan vad som helst hända och jag kommer ändå att må bra.
- Är du hungrig? Du har inte ätit någonting, Ulrik väckte mig och kollade undrande på mig.
- Aa, det är jag! Jag kollade på honom och strök handen längs hanss kind.
- Vad vill min sköna dam ha för något? Ulrik log och satte sig upp.
- Eh, var det ända jag hann säga innan Ulriks mobil ringde.
- Ursäkta, Ulrik tog upp mobilen och gick in till badrummet. Jag satte mig upp och började rota i min väska. Jag hade inga rena kläder kvar. Hur skulle jag göra nu?
- Förlåt, det var min maneger som ringde, Ulrik la armarna runt mig och strök bak mitt hår.
- Det gör inget, vad sa han? Jag stod stilla och lät mina armar ligga slätt med mina sidor.
- Inget speciellt, undrade om jag kunde komma loss några timmar ikväll... Ulrik letade efter min hand och jag la min lätt i hans.
- Och du svarade? Jag kramade om hans hand och undrade vad han skulle svara.
- Nej, jag vill vara med dig. Ulrik släppte min hand och gick mot köket.
- Men det handlar om din framtid, Ulrik! Jag gick med små, lätta steg efter honom.
- Du är min framtid, Juno! Ulrik vände sig om, han såg allvarlig ut men ändå lättad. Jag skakade på huvudet och satte mig sen ner i soffan. Ulrik gick till köket och började laga någon mat, jag hörde kylskåpsdörren öppnas och sen stängas. Jag tog upp min mobil som låg på bordet och satte på den.
- Har det hänt något? Ulrik tog vid spisen och pratade med låg ton.
- Vi har inga kläder och ingen mat, Ulrik! Hur ska vi klara oss, Jag vände mig om för att få se hans blick men den satt fast vid maten.
- Jag vet, Ulrik lät inte så orolig och vände sig inte om heller.
- Jag måste åka hem, jag la ifrån mig mobilen och la mig ner i soffan.
- Varför? Jag blundade och hörde Ulrik steg komma närmare. Jag kände en hand runt min och kisade med ögonen.
- Vad har hänt? Vad har jag gjort?
