mulrikmunthernovell

Heej! Vad tycker ni? OM headern och bakgrunden? :)

Men kör på ett kapitel till :)



*Riiiing* Riiiiing* Det var skolklockan, dags för rast, dags för att vara ensam sitta på en bänk och höra allas skratt. Som vanligt sprang alla det fortaste dem kunde för att få det dem ville, jag gick däremot det långsamaste och suckade tungt. Men jag tog med mig min anteckningsbok som jag fått tillbaka av min lärare. Tog med mig min mobil (den sämsta i världen), mitt block och en penna. När jag tog det första steget ut fick jag en stor, smutsig fotboll i anstiktet, sparkade från en av alla klass"kompisar" jag har. Så jag tillbringade hela rasten på toaletten med mitt block i handen och musik i lurarna. Jag fortsatte skissa på hur mitt liv såg ut, alla stod och skrattade, kastade boll, spratade och bara mådde gött. Men jag stod i min egna bubbla och mådde sämre än sämst, jag ritade så det såg ut som jag ville ha ögonkontakt med ängeln. Men blev som vanligt störd av att en tjej i min parallelklass kom in på toan, hon ställde sig vid spegeln och började sminka sig, förstår mig inte på dem tjejerna. Så tighta byxor att dem nästan inte kan sitta, linnen så man ser hela bh:n och alltid en hel sminlåda i ansiktet. Själv har jag alltid jeans man kan röra sig i, en tjocktröja så man inte ser någonting, inte för att det finns något att se och oftast 2 eller 3 drag med mascara. Men, men man ju olika. Jag reste mig upp, det var ändå dags för nästa lektion, men vilken var det? Detta är så typiskt mig, börjar gå till lektionen 20 minuter innan och kommer alltid försent. Vägen i korridoren är den jobbigaste, alla blickar, alla skratt och alla skämt om hur jag ser ut. Jag hittade iallafall klassrumet vi skulle till bara 13 minuter sen idag. Gissa vilket ämne det var, MATTE!! Det ämnet jag suger mest på, alla är så smarta i min klass, eller dem som sitter längst fram på lektionerna. Jag satte mig ner på den ända lediga plats som fanns, bredvid Göran. Den mest äckligaste människan som finns på denna jord. Men vad ska man göra om man kommer sist. Göran försökte få kontakt med mig men jag undvek honom så gott det gick. Men när han började peta på mig, fick jag svara på det han ville,
- Du, kan du visa hur man gör detta? Frågade Göran medan han kliade sig i näsan,
- Näh, var det ända jag fick fram, sen var det dags att börja arbeta i detta underbara ämne.
Resten av dagen gick som vanligt, ensam, ledsen och bara nere. Det bästa med dagen var när vi fick sluta. Då var det jag som sprang ut minsann. Så nu sitter jag här, inne i mitt rum, med datorn i mitt knä, högsta volym med musik och bara kollar runt. Först twitter, ingen twittitrar till mig, sen lite bloggar och tillsist facebook, där den mesta mobbningen händer. Idag var det bara 14 mejl från klasskompisar som beskrev hur ful, äcklig och korkad jag var. men det brydde jag mig inte om, la det längst bak i min hjärna det kommer någ fram igen. Men det var inte därför jag loggade in, jag ville se om "mitt ända själ till att jag lever" hade skrivit något. Jag skrev in Ulrik Munther i sökrutan och klickade snabbt in på hans sida. Han hade uppdaterat, VA?!?!

Ulrik Munther ska till Kramfors, det är där jag bor, vänta nu lugna ner dig, det står att han ska dit på signering den 29 juni klockan 13:00. Jag gillade hans status med ett stort leende och kommenterade "Tack min ängel", när jag skickade det såg jag hur fel det lät men lät det stå kvar.
- YEEEEEEEEEEEEEEEEES, skrek jag högt utan att tänka mig för,
- Är det något som hänt, frågade mamma som nog hört mig skrika

Är den bra?? Ska jag skriva mer??






(jag har inte ritat teckningen med den var amazing)