Jag är sååååååååååå ledsen :(

Jag hinner tyvärr inte skriva ett kapitel idag :( jag är hemskt ledsen för det, men jag har det lite tufft nu och så, skolan, läxor, livet vet inte riktigt vad som händer :/ men kapitel blir det snart iaf :)♥

Kram alla :) ha en bra valborg ;)

image description
Hihi söööööööööööööt :D♥♥♥

Bilder :/

Heeej!♥♥

Idag blir det bara 2 bilder jag gjort :s har ingen tid att skriva novell idag, nästa del kommer sen :)♥

Jag har suttit och redigerat dessa bilder :) kanske syns ♥


Detta är snat :D♥♥♥ All the time :D



Detta inte så troligt :D♥♥ men skulle vara coolt :D

DEL 3! Svar oxå :p

Hej allihoppa! Tänkte svara på en fråga först sen så kör jag igång med del 3, hur låter det?

Emma om Förlåt :(: På vilken sida har du gjort headern?? Hej Emma jag gjorde min header på pizap, rekomenderar den faktiskt, det är enkelt att göra och blir fint, kram :)



Då kommer del 3 här:

- Ehh, det var inget, svarade jag mamma med en darrande röst...
- Men gumman du kan berätta all för mig, sa mamma med sin vanliga "mamma" röst, ellerhur jag kan inte änns berätta om hur jag mår, för henne
- jo, det var inget jag lovar, försökte jag övertyga henne om, det funkade faktiskt, mamma gick.
Jag loggade ut från facebook och la ifrån mig datorn. Jag visste precis vad jag skulle göra, jag gick bestämmt igenom vår lilla lägenhet, förbi toaletten, brorsans rum, mammas rum och tillsist kom jag fram till mitt lilla näste. Jag öppnade dörren men stängde den efter mig nästan lika fort. Nu kunde jag pusta ut, allt ont som händer mig försvinner när jag är här inne. Jag satte mig vid mitt keyboard, började först klinka lite på tangenterna. Jag tänkte efter vad som hänt idag, skolan, ensam, lerig, hemma, Ulrik, ängel sen plötsligt dök det upp. Jag kom på den bästa idéen jag någonsin fått. Nu började jag spela några ackord och sen flöt allting ihop. Jag  spelade, skrev upp texten och ackorden, efter ca. 2 timmar här inne, hade jag fått ihop en hel låt. Den handlade om mitt liv, hur jag mår, att jag lever tack vare en person, att jag inte har några vänner och att jag lever tack vare musiken. När jag berättar det såhär låter den jättetöntig men jag tycker faktiskt den är helt okej. Det blev en ballad, med en ton-höjning i slutet som en vanlig låt. Hela kvällen satt jag där inne och finslipade på mina egen låt, jag bytte ut lite text och några ackord, det blev nästan helt perfekt för att vara första gången. Jag tog om låten än en gång och allt bara flöt på, min röst lät helt okej och texten fick tag det onda som händer mig, men jag hann inte mer en till hälften av låten då jag hörde någon ropa på mig,
-MAAAAAAAAAAAAAAAAT!!! Skrev någon så högt att t.o.m Ulrik som bor 7 timmar från mig skulle hört,
- Jaja, var det ända jag gav till svar, välkommen till helvetet, sa en röst inom mig när jag stängt dörren bakom mig. Det blev ris med vitlöktstekta grönsaker, mamma är vegetarian och bryr sig inte om vi äter det eller inte. Jag åt på mindre än 5 minuter, tackade för maten och gick till mitt rum den här gången. Datorn låg redan i min säng så det var bara att sätta sig och göra om allt. Twitter, lite bloggar och tillsist facebook. 12 nya medelanden redan, underbart. Nu tog jag tag i dem, jag läste alla och svarade kort och gott med ett "ok", men det är ju inte därför jag loggar in, för att få mig själv att må piss, nej, jag kollade vad folk skrivit, inte mycket intressant ska jag säga dig. Sist så sökte jag på "Ulrik" det var det som behövdes för att jag lätt skulle kunna trycka på hans namn och sen kolla in om någon skrivit något.
-Folk är ju helt galna, tänkte jag för mig själv, men det är ju sant, tror dem att Ulrik har tid att svara på alla konstiga frågor dem ställer, vem vill veta vilken skostorlek han har, och tror dem att han kommer komma hem till dem bara för att dem frågar. Nej, jag håller mig till att lyssna på hans musik och kolla vad hans skrivit. Ikväll hade han inte gjort något nytt inlägg. Så jag stängde av datorn och började förberädda mig för sängen.........

 Hur tycker ni?? Blir den rörig?? Ska jag skriva längre/kortare???







Kram ♥♥♥♥

Förlåt :(

Jag lovar av hela mitt hjärta att jag kommer skriva nästa del imorgon, idag har jag lite rörigt schema. Först var dett ridning till ca.2 och efter det var det bara hem och göra alla läxor jag har, engelska, svenska, spanska och matte :/ men LOVAR att det blir imorgon, förlåt mina älsklingar <3
Men ger er en bild iaf :)
Älskar den här bilden <3

Del 3, snart :/

Hej allesammans, tror jag sätter mig och skriver nästa del idag eller imorgon har lite fullt upp men ska försöka :)
PS, tipsa gärna era vänner om min novell :p <3

Header! Novell del 2

Heej! Vad tycker ni? OM headern och bakgrunden? :)

Men kör på ett kapitel till :)



*Riiiing* Riiiiing* Det var skolklockan, dags för rast, dags för att vara ensam sitta på en bänk och höra allas skratt. Som vanligt sprang alla det fortaste dem kunde för att få det dem ville, jag gick däremot det långsamaste och suckade tungt. Men jag tog med mig min anteckningsbok som jag fått tillbaka av min lärare. Tog med mig min mobil (den sämsta i världen), mitt block och en penna. När jag tog det första steget ut fick jag en stor, smutsig fotboll i anstiktet, sparkade från en av alla klass"kompisar" jag har. Så jag tillbringade hela rasten på toaletten med mitt block i handen och musik i lurarna. Jag fortsatte skissa på hur mitt liv såg ut, alla stod och skrattade, kastade boll, spratade och bara mådde gött. Men jag stod i min egna bubbla och mådde sämre än sämst, jag ritade så det såg ut som jag ville ha ögonkontakt med ängeln. Men blev som vanligt störd av att en tjej i min parallelklass kom in på toan, hon ställde sig vid spegeln och började sminka sig, förstår mig inte på dem tjejerna. Så tighta byxor att dem nästan inte kan sitta, linnen så man ser hela bh:n och alltid en hel sminlåda i ansiktet. Själv har jag alltid jeans man kan röra sig i, en tjocktröja så man inte ser någonting, inte för att det finns något att se och oftast 2 eller 3 drag med mascara. Men, men man ju olika. Jag reste mig upp, det var ändå dags för nästa lektion, men vilken var det? Detta är så typiskt mig, börjar gå till lektionen 20 minuter innan och kommer alltid försent. Vägen i korridoren är den jobbigaste, alla blickar, alla skratt och alla skämt om hur jag ser ut. Jag hittade iallafall klassrumet vi skulle till bara 13 minuter sen idag. Gissa vilket ämne det var, MATTE!! Det ämnet jag suger mest på, alla är så smarta i min klass, eller dem som sitter längst fram på lektionerna. Jag satte mig ner på den ända lediga plats som fanns, bredvid Göran. Den mest äckligaste människan som finns på denna jord. Men vad ska man göra om man kommer sist. Göran försökte få kontakt med mig men jag undvek honom så gott det gick. Men när han började peta på mig, fick jag svara på det han ville,
- Du, kan du visa hur man gör detta? Frågade Göran medan han kliade sig i näsan,
- Näh, var det ända jag fick fram, sen var det dags att börja arbeta i detta underbara ämne.
Resten av dagen gick som vanligt, ensam, ledsen och bara nere. Det bästa med dagen var när vi fick sluta. Då var det jag som sprang ut minsann. Så nu sitter jag här, inne i mitt rum, med datorn i mitt knä, högsta volym med musik och bara kollar runt. Först twitter, ingen twittitrar till mig, sen lite bloggar och tillsist facebook, där den mesta mobbningen händer. Idag var det bara 14 mejl från klasskompisar som beskrev hur ful, äcklig och korkad jag var. men det brydde jag mig inte om, la det längst bak i min hjärna det kommer någ fram igen. Men det var inte därför jag loggade in, jag ville se om "mitt ända själ till att jag lever" hade skrivit något. Jag skrev in Ulrik Munther i sökrutan och klickade snabbt in på hans sida. Han hade uppdaterat, VA?!?!

Ulrik Munther ska till Kramfors, det är där jag bor, vänta nu lugna ner dig, det står att han ska dit på signering den 29 juni klockan 13:00. Jag gillade hans status med ett stort leende och kommenterade "Tack min ängel", när jag skickade det såg jag hur fel det lät men lät det stå kvar.
- YEEEEEEEEEEEEEEEEES, skrek jag högt utan att tänka mig för,
- Är det något som hänt, frågade mamma som nog hört mig skrika

Är den bra?? Ska jag skriva mer??






(jag har inte ritat teckningen med den var amazing)

Love you

Hej!
tack så jäte mycket för alla kommentarer, ska försöka fixa headern och design imorgon, tror det blir andra kapitel oxå :) vill bara informera om att 14 var inne och kollade på sidan idag, gissa vem som e glad? :D
Tänkte berätta lite om mig oxå, om ni vill :)
Jag heter Moa är 12 år snart 13 om 2 veckor :D jag är ett stort fan av Ulrik Munther har aldrig kännt så här förut, men just nu idag så har jag det bra ;) jag gillar hästar oxå, rider 1 gång i veckan och försöker träna hemme varannan dag. jag gillar mina vänner och familj.. Tror inte det vara något mer.. Kommentera om ni vill veta mer :)
17062668_large
tack för tipset om http://weheartit.com/ vem det nu var :D Kommer helt klart använda det till alla bilder :D

Vilken?

Hej, Hej allesammans!

Jag tänkte berätta om mig sen men just nu behöver jag hjälp med att v'lja header, vilken tyker ni?

1:



2:

3:

4:

Vilken tycker ni? Har ni någon fråga är det bara att fråga på :)

Novell del 1

*piiiiiip* Det var alarmet, som ringde för 4 gången. Den här gången bestämmde jag mig för att gå upp. Jag tittade upp, insåg att det var en till dag i skolan, mobbad för att vara annorlunda. Vad ska man göra åt detta? Jag mår skit, men det är en ända person i hela världen som får mig att vilja leva...
Jag satte på mig kläder, svarta jeans och ett vitt linne. Frukosten var redan framdukad så det var bara att ta en macka, ett glas juice och hugga in.
- Dags att gå till skolan älskling, mammas glada leende kunde inte änns munt(h)ra upp mig, men vad ska jag göra? Tog på mig mina gröna convers och min jeansjacka, tog min väska snabbt i handen medan jag sprang vidare.
- God morgon alla barn, frökens "underbara" försök på att munt(h)ra upp alla trötta elever. Mer hörde jag inte av vad hon sa, tog fram min anteckningsbok och började skissa på en bild av mitt liv. Eller av hur jag såg på det. Jag ritade en stor bubbla och i den stod jag, alla andra stod utan för och skrattade åt mig. Men uppe i himlen satt en ängel, med gubbkeps, underbara ögon, söt näsa och spelade gitarr. Men mer fick jag inte rita, min fröken kom fram till mig, ryckte mitt anteckningsblock ifrån mig och gick tillbaka...
- Så kan du svara på min fråga?? Hon frågade mig såklart
-äääh, nej jag tror inte det, svarade jag med låg röst och resten av klassen började gap skratta, som vanligt.
Jag lever inte, mitt liv ser exakt likadant ut, dag in och dag ut.
Vad tycker ni?? Är det lagom långt?? Ska jag fortsätta skriva?? Kram

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0